För några veckor sedan blev jag inbjuden av Handelskammaren i Uppsala för att berätta om vad som händer inom projektet Fossilfritt Sverige. Om jag var förrätten så var huvudrätten företagens presentationer av vad som faktiskt görs för att få ett fossilfritt Uppsala. Och det var ingen dålig huvudrätt. Det är så oerhört mycket som är på gång på alla nivåer just nu. Och ändå är det för lite - och för långsamt.
Bilden är kluven. Vi står vid avgrunden konstaterade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres vid Joe Bidens internationella klimatmöte för ett par veckor sedan.
Joe Bidens svar på krisen är att USA:s klimatutsläpp ska minska med 50 procent till 2030 och planen är att satsa 2000 miljarder dollar på att modernisera landet till stor del genom satsningar på fossilfri teknik. Det är inte bara de enskilda besluten som imponerar utan framför allt den berättelsen han förmedlar i en tid när människor är mer rädda för samhällsförändringen är klimatförändringen. Fossilfrihet är ”good for America” eftersom det ger jobb, bättre konkurrenskraft och bättre hälsa. Det är en beskrivning som vi numer känner igen från såväl politiker som näringsliv i Sverige.
Vi har väl alla någon gång satt kaffet i vrångstrupen när vi läst om allt ifrån 400-miljarderssatsningen på fossilfritt järn från LKAB, fossilfritt stål från SSAB och H2 Green Steel, Northvolts batterifabrik till nyheten om att Volvo Cars VD vill förbjuda förbränningsmotorn. Investeringarna drivs inte av välgörenhet utan bygger på krassa ekonomiska analyser, i en värld där den förnybara elen sjunker i pris, där hälften av all kolkraft i EU lagts ner på fem år och där Volkswagens elbil ID4 var den mest sålda bilen i Sverige under april månad.
Det är en ny logik som håller på att växa fram och med den ett globalt momentum som rätt förvaltat öppnar ett fönster på glänt för att fortfarande kunna begränsa den globala temperaturökningen till cirka 1,5 grader.
Problemet är tiden. Hinner vi?
Förändringen sker inte av sig självt utan bygger på att politiker i olika länder och inte minst i EU vågar ta viktiga beslut. Men klimatpolitik är som att sätta potatis. Du får inte skörden förrän till hösten. Utsläppen behöver minska nu men de storstilade planerna och investeringarna ger effekt först om några år.
Det kan göra det svårt för folk att se hur fossilfrihet skapar ett ökat välstånd och ett bättre liv vilket i sin tur påverkar opinionen negativt och kan göra det svårt för politikerna att ta de nödvändiga besluten som behövs för att investeringarna ska bli verklighet i tid. Våra föreställningar om framtiden avgör alltså om vi kan få igång en god spiral eller om utvecklingen stannar av för att alla väntar på alla.
Just därför är det ”mindset” som Joe Biden förmedlar så viktigt. Ledarskap handlar mycket om kommunikation och att visa tydliga visioner och färdvägar framåt.
Det gäller inte minst våra viktiga företagsledare i Uppsalas handelskammare. Tillsammans med fackföreningar, riksdagspartier, kommuner och miljöorganisationer behöver vi utveckla vår berättelse om hur vi gör en annan värld möjlig utifrån våra olika roller. En brukar säga att det behövs två för en tango men nu krävs det en squaredance där vi alla bjuds in för att samverka och utveckla världens första fossilfria välfärdsland. Och flockdjur som vi är behöver vi hela tiden höra berättelser om vad alla andra gör för att inspireras in i detta lagarbete.
Hopplösheten och uppgivenheten lurar bakom hörnet. Hjärnan behöver minst fem positiva möjlighetsbilder vid varje larm för att agera. Människor behöver kunskap om både avgrunden och möjligheterna och det gäller bara att hitta balansen så att vår vrede, frustration och oro kan kanaliseras i konkret handling. Vår tid är nu!