När jag flyttade in i mitt hus blev jag så glad över allt vänligt bemötande, över alla som presenterade sig och hälsade mig välkommen. Så trevligt! Skillnaden var stor mot mitt förra hus, där jag inte kände en kotte. Där var jag osäker på vilka som egentligen bodde i huset och vilka som bara var på besök. Ett av få undantag till detta var den granne som jag mötte första gången i en butik i stan. Hon stod i kassan och tog mina uppgifter till en kundklubb när hon upptäckte att vi bodde i samma trapp. I själva trappen hade vi aldrig mötts...
Är grannarna i mitt nya hus så väldigt mycket artigare än i mitt förra? Förvisso är många mycket trevliga, men det var de säkert i mitt gamla hus också. Förklaringen är knappast så enkel. Eller jo förresten - den är enklare. Den stavas ”hiss”!
Vi bor på sjunde våningen och tar alltid hissen. Och i hissen träffar man grannarna. Eftersom hissen är långsam så pratar man med varandra - en fin bieffekt av att trängas med främlingar under lite för lång tid.
I hissen har jag fått veta vad katten på översta våningen heter och att han inte hittar till rätt våning om han släpps av på fel. Jag har fått veta en gullig födelsedagshemlighet. Jag har fått skvaller (bara snällt!) om folk som är nyinflyttade, samt senaste nytt från bostadsrättsföreningen. Jag har fått höra om stulna cyklar och också oväntat personliga nyheter från en ledsen granne. Jag har fått höra balladen "Slå dig fri" från barnfilmen ”Frost” under en ovanligt trevlig hisstur. Och så har jag suckat över att någon tryckt in alla hissens knappar, samt hört den lilla busen i fråga få tillsägelse för detta av sin pappa.
I hissen singlar små flingor ur främlingars vardag ut från lägenheterna och plötsligt är man inte främlingar längre.
Det händer dock fortfarande att jag ser okända människor i vår trapp. Har de ytterkläder och blomsterkvast så ska de förmodligen på besök. Har de inneskor och tvättkorg så bor de troligen på de första två våningarna, alltså bland dem jag aldrig åker hiss med. De får man lära känna på gammalt hederligt hissfritt vis. I betydligt långsammare takt, alltså.