Jag har fortfarande UNT på papper. Det kommer jag att ha så länge den finns som papperstidning. Jag fattar givetvis att vi varje dag vandrar mot papperstidningens död.
Men i torsdags önskade jag för första gången att jag hade läst tidningen digitalt. För det är mycket lättare att torka av en telefon eller en padda efter det att frukostfilen har sprutat likt en brandspruta ur truten rakt över tidning och flingpaket och bröd och smör och katt och annat.
Detta skedde när jag läste formuleringen av den folkomröstning som det politiska Uppsala nu har lyckats knåpa ihop. Jag skrattade rakt ut. Okontrollerat. Jag tänkte att detta måste, måste, måste vara ett skämt.
Okej, vi tar frågan en gång till:
Ska Uppsala kommun satsa mer på ett ökat bostadsbyggande och samhällsutveckling i de tätorter utanför Uppsala stad som ligger utmed tågspåren Ostkustbanan och Dalabanan och mindre i Uppsala stad?
Är det 1 april? Är det Grönköpings veckoblad? Kommer det fler frågor som vi ska säga ja eller nej till denna dag? Typ:
* Kan man veta när pennan med osynligt bläck har tagit slut?
* Bör det heta rusningstrafik när bilarna står stilla i köer?
* Har Pär Holmgren numera halvlångt eller halvkort hår?
Men det är inget skämt. Det är den fråga man har kommit fram till. Och detta visar det politiska käbblets och maktpositionerandets generande slutresultat.
Vad frågas? Vad betyder frågan? Hur mycket är ”mer”? Hur mycket är ”mindre”? Och framför allt: Vad kommer en rådgivande omröstning med en frågeformulering luddigare än bostadsrättsföreningens aldrig rengjorda luddfilter att ha för betydelse?
Och ingen tycks vara nöjd med frågan. Förutom Stefan Hanna som säger:
– Jag utgår från att Uppsalaborna är normalbegåvade, om det är svårt att förstå frågan har man problem.
Stefan, jag erkänner. Jag har problem! Stora, stora, stora problem. Jag förstår inte frågan. Jag förstår inte varför frågan finns. Jag förstår inte vad frågans eventuella svar kommer att ha för praktisk betydelse. Det enda jag förstår är att den lägger ett löjets skimmer över det lokalpolitiska Uppsala.
I all ödmjukhet ber jag att få formulera en ny fråga som vi bör ställa till uppsalaborna innan vi ställer den fråga som nu har formulerats. Den frågan lyder:
* Ska vi hålla en folkomröstning med den frågeformulering som nu har beslutats?
Jag är övertygad om att nej-sidan får över 99 procent av rösterna.