Jag kan just nu definitivt inte ana att påsken 2022 också kommer att bli precis likadan, men med tanke på att jag inte anade det om årets påsk ifjol heller, så är det förstås ingen som helst garanti.
Jag väljer att inte ana någonting. Det blir bara gubbgissningar, och det är ju varken särskilt intressant eller särskilt fräscht.
Jag slutade faktiskt att ana saker redan som 15-åring. Då var jag kär i sisådär 18 olika flickor, men var för blyg för att göra minsta närmande. Då sa min äldre, mer erfarne kompis:
– Vänta bara Jacke, du kommer att träffa en tjej när du minst anar det.
Då blev min nya strategi att ana det så lite som möjligt. Jag satt hemma på pojkrummet och aktivt o-anade att jag skulle träffa någon. (Jag kan berätta att den strategin inte funkade vidare bra heller.)
Redan då hade jag i alla fall uppenbarligen fattat att närmandet av flickor var något man skulle vara försiktig med. Både på grund av rädslan att avvisas, men också av ren respekt för personen ifråga.
Jag kom att tänka på det när jag såg Göran Lambertz redan klassiska presskonferens utanför villan. Jag har förstås inte minsta aning (eftersom jag inte gillar att ana saker) om vad som egentligen hände den aktuella julaftonskvällen, och jag har därför inga som helst juridiska gubbgissningar kring fallet, men jag studsade till i soffan vid helt andra saker. (Som att presskonferensen faktiskt hölls och att den sändes till exempel.) Men allra mest studsade jag till över Lambertz överraskande och säkra betydelseskillnad mellan ”kladda” och ”tafsa”. Han var öppen med att han hade kladdat, vilket alltså måste tolkas som något som är hyfsat moraliskt godtagbart, men han ville betona att han inte tafsade, vilket uppenbarligen alltså är något klandervärt.
Det där både förvånade och förvirrade mej, och jag var tvungen att gå till ordböckerna. Häng med!
Tafsa betyder: ”Klumpigt beröra något som det inte är tillåtet att röra vid, särskilt med sexuell innebörd.”
Kladda betyder: ”Göra närmanden genom att beröra otillåtna kroppsdelar vanligen på kvinna, särskilt om man.”
Jag tycker att ordboken tyder på att mitt soffstudsande inte var helt ogrundat. Och jag dristar mej till att, trots allt, ge ett litet välvilligt råd. Till påska-Lambertz och till alla andra:
Tafsa bör du inte göra,
alltså klumpigt nån beröra.
Kladda likaledes felar,
Rör ej otillåtna delar!
Nej, om lilla jag får råda:
Säkrast är att skippa båda!