För några år sen åkte jag och min familj till Italien. Vi hyrde en enorm bil – vid blotta åsynen av den vände pappa och gick tillbaka till biluthyraren. På knackig engelska sa han att vi måste fått fel bil – inte kunde det här plåtskjulet vara den lyxiga, rymliga och bekväma bilen som det stod i beskrivningen? Jo, det var det. På en punkt hade de rätt i alla fall – den var rymlig. Under de kommande dagarna fick mamma ryggskott eftersom bilen saknade fjädring och alla fick som besvärande tinnitus eftersom oljudet var öronbedövande. Bilen saknade AC och mamma och pappa viskade med torra, knappt hörbara röster ”Så här var det när vi var små, då fanns inte bekvämligheter som AC”.
Vi stannade på en restaurang. Pappa beställde in ett litet glas vin och ett litet glas öl till maten. Servitören såg oförstående ut, trevande blickade han mellan oss och frågade om pappa var säker. När han sen kom tillbaka gjorde han det med en enorm karaff vin och ett stort glas öl. Vi kollade frågande på varandra. Var verkligen det här det italienarna menade med ett litet glas vin? Sen ställde han ner ölen framför min då nioåriga lillebror – ett barn! Inte kunde väl han tro att ölen var till en nioårig pojke? Vinet var en sak, men att barn skulle dricka alkohol – var det inte lite över gränsen?
En kakafoni av röster utbröt. Inte kunde det här stämma? Servitören såg ännu mer förvirrad ut än innan. Till slut, efter flertalet användningar av Google-translate och gestikulerande armar, hade vi rett ut allt. När pappa sagt ”a glas of wine, a little” på engelska hade servitören hört ”a glas of wine, a liter” och eftersom servitören sett så oförstående ut när pappa beställde så hade han försökt förstärka bilden av liten och pekat på min lillebror och sagt ”bambino beer”. Italienarna var alltså inte så alkoholromantiserande som vi först trott, utan det rörde sig helt enkelt om en miss i kommunikationen.
När jag i helgen var på restaurang i Uppsala beställde jag en vegetarisk pizza, fast utan oliver och helst med soltorkade tomater och om det gick – var det möjligt med lite rucola på? Jag var inte förvånad när jag serverades exakt den komplicerade pizza jag hade beställt. Trevligt, men jag saknade känslan från Italien – av att inte riktigt veta vad som komma skall. När servitören lite senare kom tillbaka och frågade om vi ville ha något att dricka svarade jag med en trevande blick "Överraska mig!"