Denna krönika är en opinionstext. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
Fördelningspolitik är ett vackert ord. Hela idén med fördelningspolitik är att staten tar in från alla och sedan fördelar ut efter vad som skapar ett så jämlikt samhälle som möjligt.
Att bara låta företagare och individer få behålla sina pengar utan att ingripa med skattevapnet har alltid förknippats med ondskefull nyliberalism som leder till helvetet. Staten vet vad som är bäst. Vilka som ska ge (tas ifrån) och vilka som ska få.
Vi är nu i en kris. En kris är en händelse i fredstid som hotar samhällets grundläggande funktioner. Utöver lidande och död riskerar coronaviruset även slå omkull företag så de inte reser sig igen. Det kan skada den ekonomiska ekologin så kommande generationer inte på långt när kan få den välfärd vi är vana vid.
Vid kris tvingas samhället till extraordinära insatser. Extraordinära insatser innebär ofta att man måste tänka utanför boxen. Se efter lösningar som man vanligtvis inte ser för att de ligger så långt ifrån det traditionella, ideologiskt korrekta sättet att tänka.
Tänk om en av lösningarna på krisen för våra småföretagare är att bortse från det som sitter i sosse-DNA:t. Det vill säga frångå tänket att staten först ska ta in för att dela ut, utan istället låta företagaren få behålla, för att själv göra sina prioriteringar? Ska vi se krasst på regeringens planerade hjälppaket så hamnar de små företagen mellan stolarna. Ska vi se det riktigt krasst så tar staten en krona med ena handen för att sedan erbjuda samma krona som ”Nödlån/uppskjuten skatt” med den andra. Jag tror inte det är den hjälp småföretagen behöver.
Tänk om det är smartare att under krisen låta våra småföretag behålla varenda krona? Säljer de en pizza för 60kr, låt dem bestämma vad de ska göra av pengarna. Kombinera en fullständig skatteamnesti för drabbade småföretag i kombination med att staten tar kostnaden från första dagen för samtlig personal som inte kan vara kvar. Det skulle rädda majoriteten av de småföretag som nu står på konkursens brant. De småföretagare vars omsättning helt nollats bör få arbetslöshetsersättning med möjlighet att jobba vidare i sitt bolag tills krisen är över.
Men tänk om någon skulle gynnas? Tänk om någon skulle fuska? Tänk om någon skulle förbigå turordningsregler? Ja tänk. Men tänk också vad det betyder om dessa företag går under. Många företag har betalat in pengar till statskassan i generationer utan att kosta samhället många kronor. Allt vi ser av framgångssagor i näringslivet startade som ett litet bolag. Det är inte bara en ohyggligt dålig affär för samhället att låta dem gå från att vara en intäktspost till en utgiftspost som arbetslös. Det är också en personlig tragedi. Ett livsverk som gått upp i rök.
Fördelningspolitik kan också vara att inte fördela. Jag tror att den tanken bör få testas. Det är inte en speciellt sossig tanke. Men en kris kräver ibland lite tänk utanför sosse-boxen och extraordinära insatser. Låt oss testa att hjälpa våra småföretagare genom att hålla statens händer ifrån dem under krisen. Och om statens hand ska vara där, så ska handen hjälpa, inte stjälpa.
För övrigt: Alla elever som inte får mat i skolan nu, borde få gå till valfri Uppsalarestaurang och äta lunch där på kommunens bekostnad. Det tjänar alla på.