Kvinnans kön, vaginan, fiffin. Kärt barn har många namn, men färre är det med kunskapen och alla namn på besvär som kan drabba oss kvinnor. Och det ligger fortfarande en tabustämpel och förminskning över vaginan och dess besvär. Vården är inte jämställd.
Visste du att en av fem kvinnor i Sverige har smärta eller sjukdom i underlivet och nästan lika många har ont utan att ha fått diagnos, enligt en undersökning av Demoskop i uppdrag av Aftonbladet och Baam där över 400 kvinnor deltog. Ändå pratas det inte öppet om det här och min bitterhet av att jag som ung inte fick lära mig om ämnet under sex- och samlevnads lektionerna på skolan kvarstår. Jag hade gärna bytt ut "sätt en kondom på en gurka" lektionen mot att få lära mig om det kvinnliga könets besvär och sjukdomar som det sällan talas om.
Under mina år med preventivmedel har jag som många andra kvinnor haft minst sagt ett oönskat berg- och dalbanaäventyr. Tabletter som tog på mitt humör så pass att jag inte ville stiga upp ur sängen, och berättade man att man tog dessa tabletter som påverkade en negativt, kunde kommentarer som ”men ha skyddat sex då” slängas mot en. Trots att fler som jag inte tog tabletterna i syfte av säkert samlag utan för att förhindra en riklig och smärtsam mens. Idag finns det flera andra sätt att klara av mensen än att ta tabletter som påverkar ens livskvalitet.
Lika besviken blir jag när jag via mina sociala medier hör en kvinna berätta; ”nu slutar jag med p-piller efter att jag fått höra om den mängd laktos som finns i tabletterna”. Något som jag eller mina vänner aldrig tidigare hört. Dessa tabletter likt andra innehåller en liten mängd laktos som man som laktosintolerant oftast tål. Men det finns ingen garanti att du ändå inte påverkas. Varför har ingen tidigare nämnt det här till mig som laktosintolerant? Eller den gången när jag för ett par år sedan fick veta att man skrivit fel sorts piller till mig, och gynekologen säger bekymmerslöst "Hoppsan, jag trodde du gick på mini-piller, men ser nu att du gått på mellan-piller.”
Det var inte länge sen en känd kvinnlig influencer delade med sig öppet om hur hon kände på sig att något var fel när hon och hennes kille ville börja skaffa barn. Hon fick besöka flera olika gynekologer och fertilitetsläkare som inte hjälpte henne. Till sist sökte hon sig till privatvård och får då veta att hon är nära klimakteriet, en ung kvinna, 26 år gammal. Hade det inte varit för henne hade jag och flera av mina vänner aldrig vetat att man som ung kan hamna där. Men ska då vårt alternativ vara att betala en massa av pengar för privatvård och läsa på om de sjukdomar som kan drabba oss via sociala medier?
Att besöka gynekologen är sedan länge inte det bekvämaste besöket, lite som tandläkarbesöken som man helst slipper. Men båda är viktiga och har man exempelvis hål i tanden är det viktigt att få rätt vård. Lika viktigt är rätt vård hos gyn. På sociala medier delar nu fler kvinnor med sig av sina vaginala problem och negativa upplevelser de haft hos vården och kräver nu en jämställd vård av samhället. Jag är en av dem.