Utanför mitt fönster passerar förskolebarn i gröna neonvästar. De är tolv stycken och traskar med tre vuxna. En del håller varandra i händerna. En vuxen går först, en i mitten och en sist med överblick så ingen kommer bort. Alla barnen blir sedda.
Den här veckan, som präglats av mordet på 19-åriga rapparen Nils "Einár" Grönberg, är det omöjligt att inte koppla ihop den senaste tidens många skjutningar med en undran om hur det ska gå för barnen.
”Jag kände mig hög av att se rädslan i någon annans ögon. De var inte rädda för vad jag gjort utan för vad jag kunde göra”.
Det säger avhoppade gängmedlemmen Eldra Jackson i radioprogrammet Konflikt under rubriken Hypermaskulina gatugäng. Att andra fruktade honom gav honom ett skal som gjorde att han slapp konfronteras med sin egen osäkerhet och rädsla, berättar han.
Intervjuerna i programmet rör sig mellan Sverige, USA och England, och jag sitter i min pyjamas, småfryser lite men kan inte sluta lyssna.
Eldra Jackson har suttit fängslad på Folsom prison i 24 år för rån, kidnappning och mordförsök. Det var när en medfånge i en talangjakt rappade en låt som handlade om skjutningen av en man i Eldras gäng som han knivhögg medfången för att försvara sitt gängs heder. Sången upplevde han som ett hån.
För mig är hans starka reaktion obegriplig men den ger en nyttig inblick i hur en gängmedlem kan resonera.
Efter mordförsöket deltog Eldra i samtalsgruppen Inside Circle. Då insåg han att han präglats av omvärldens förväntningar på hur pojkar ska bete sig, vilka machoideal de ska följa, exempelvis att inte gråta. I samtalsgruppen väcktes även ett förträngt minne av att han blivit sexuellt utnyttjad av en barnvakt under många år.
Svenska ”Jakob”, avhoppad gängmedlem, pratar också i radion om vikten av att vara fruktad. ”Om man ville vara en top dog behövde man klippa någon, annars var man en pajas.”
”Jakob”, vars pappa söp och misshandlade familjen, hittade en ny familj i ett kriminellt nätverk. Han begick grova våldsbrott för att visa andra, och sig själv, att han inte var den rädda person han kände sig som.
Politikerna talar om fler poliser, strängare straff och nya fängelser men sällan om att förebygga. Tänk om skjutningarna begås av pojkar som nyss var små rädda barn.
Små rädda barn som vi vuxna kunnat rädda genom att satsa på mer personal i skolan och inom socialtjänsten. Inget barn föds ju med ett vapen i sin hand.