Ett litet projekt. En mellanhall som ska målas vit. En fondvägg förstås. Sandbergs fantastiska retrotapet med små talgoxar på grenar mot vit bakgrund. Det här har vi planerat länge, men bara inte riktigt kommit till skott.
Jag älskar att ta in natur i hemmet, allt från snäcksamlingar från havsstranden till rosblommiga tyger. Har till och med fått maken att gå med på att rosasött är okej. Stensamlingarna är han däremot fortfarande kritisk till, men tror vi alla landat i att vi gillar det lite låtsaslantligt och jordnära.
Jag har faktiskt varit trogen sommarstugestilen i många år, men nu vacklar jag igen. Har blivit kär i en färg: petrol. Den är smetig och mörk, blå och metallisk. Jag har närmat mig petrol under många år. Från allmogeblå till mörkblå till turkos – och vidare till tjock, ogenomtränglig petrol. Det finns inget semesterlantligt över färgen. Till och med namnet signalerar gift, miljöförstöring och samtidigt något luxuöst, slösaktigt, likt det svarta guldet. Sedan jag upptäckte färgen ser jag den överallt. I Pinterestflöden på internet, i inredningstidningar och reklamannonser.
Jag vill också klä mitt hem i den. Ser UL:s reklam för nya busslinjenätet och tänker att en hink tjock petrolfärg skulle rinna ned fint över modellernas frisyrer.
Petrol, petrol, petrol …
Problemet är bara att petrol inte riktigt passar in hemma hos oss. Jag har och har haft en svaghet för det plastiga och naivistiska som gått över till något mer naturnära och sommarstugedrömmande. Har haft förebilder i Provence med glädjefyllda tygmönster, som sedan mixas med diverse arvegods i tungt trä och möbler som mer fyller vårt hem för sin funktion än för att de är inredningsvackra. Det är en salig röra.
Hur skulle det se ut om lilla hallen blev tungt petrolblå i stället för vit med bladrik fondvägg? Det ideal som jag haft är uppenbarligen helt ute nu. Den trenden hakade jag på för sent. Men hos oss vävs trenderna samman och leder långsamt framåt. Inte alls i samma takt som inredningsmodet.
När hela Sverige målade vitt ville jag ha färgstarkt. Och nu när alla pumpar upp färg på väggarna är jag mer osäker. Det är visserligen vansinnigt snyggt med ett petrolblå rum. Möblerna ton i ton, samstämmigt och genomtänkt. Men skulle det funka hemma hos oss? Kanske om några år när nästa trend kommer? Till dess fortsätter jag mina petroldrömmar – och målar väggarna vita.