Din manliga röst behövs för att stoppa kvinnovåldet

Neda Ameli, grundare av Uppsala Gäris och fristående UNT-krönikör, skriver om våldet mot kvinnor – och om att vi alla har ett ansvar att agera.

Neda Ameli, grundare av Uppsala Gäris och fristående UNT-krönikör, skriver om kvinnovåld.

Neda Ameli, grundare av Uppsala Gäris och fristående UNT-krönikör, skriver om kvinnovåld.

Foto: TT/Pressbild/Montage

Krönika2021-05-01 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På knappt en månad har fem kvinnor dödats i Sverige. Någons dotter, mamma, bästa vän, kollega och granne fick sitt liv släckt. Ett hem förvandlats till en brottsplats och en oro sprids bland kvinnor. En mamma säger till sin dotter; ”undvik att gå ut ensam sent på kvällen”. En ung kvinna undviker mörka gränder när hon joggar, men det hon inte vet är att den man hon bor med är den hon borde undvika. 

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem och våldet sker närmare än du tror. Ett minne jag sent kommer glömma var ifrån en semester. Jag var omringad av palmerna och turkost hav, allt var underbart. Plötsligt hör jag; ”Din jävla hora och en smäll”. Jag fryser till is och tittar på min sambo. Hörde vi precis rätt. Sedan hör vi fler svordomar, smällar och det dröjer inte länge innan vi inser att ovanför oss bor ett svenskt par som nu bråkar. Med rädsla för vad jag precis hört skyndar jag mig ut genom rummet för att se om jag kan få hjälp. Då ser jag hur personal och polis springer mot rummet. Den kvällen bland palmer och hav ekade hans röst, ”din vidriga lilla hora” i mitt huvud. 

Enligt siffror från Unizon, riksförbund för 130 idéburna kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer, dödas var tredje vecka en kvinna av en man. 2020 anmäldes drygt 39 000 misshandelsbrott och över 8 600 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. Men sen finns det också ett mörkertal, de kvinnor som aldrig polisanmäler. Enligt brottsförebyggande rådet, Brå, uppskattas den siffran att ligga på omkring 80 procent. Vi kvinnor har länge kämpat. Nu vill jag höra männens röster brista av ilska när de ropar för kampen för våldet mot kvinnor. Fler män måste ta ställning och ansvar om vi ska se en verklig förändring.  

Nu vänder jag mig till dig som man. Jag vill att du ska prata med ditt barn, din bror, din vän eller kollega om våldet, både fysiskt och psykiskt våld som sker mot kvinnor. Väck ett intresse bland männen som idag är för litet. Prata om hur viktigt det är att det finns noll tolerans för sexistiskt beteende, sätt gränser tillsammans och krossa machokulturen. Jag vill inte höra mer ursäkter som; ”boys will be boys”. 

Det är någons son som klottrar hora på flickornas skåp i skolan. Det är någons bror som inte förstår ett nej och tar sig friheten att antasta kvinnor på dansgolvet. Någons kollega som på fyllan skriker hora så fort den får nobben. Och en mors son som dödat en av de fem kvinnor.  

Är det endast kvinnor som känner så här? Självklart inte. Det finns män som blir slagna, män som är rädda för sin sambo och som lever i ett helvete. Men i den här krönikan valde jag att fokusera på våldet mot kvinnor.  

Jag minns än idag hur kränkt jag blev, men också hur van jag blev av att bli kallad hora i högstadiet av pojkarna. Du som förälder har ett ansvar. Lär din pojke säga ifrån när andra pojkar pratar nedvärderande om flickor. Männen måste börja utbilda varandra och stå bredvid oss i kampen mot våldet annars kommer endast våldet att öka mer och fler få sina liv tagna.