Så kom beskedet från Folkhälsomyndigheten i fredags: Vaccinerade kan krama sina barnbarn.
Fint. Det finns mycket undertryckt kramande där ute. Många utsvultna famnar som inte matats som famnar bör. Och digitalt kramande är ju rätt värdelöst. Lite som att omfamna frysboxen.
Men frågan är om det allmänna kramandet kommer att komma tillbaka såsom det var före pandemin. Då var det ju ett jädra kramande. Bara under min korta levnad har kramandet ökat något enormt. I min ungdom kramades jag aldrig med folk av samma kön (tyvärr även rätt sällan med folk av motsatt kön). Det tog evigheter innan jag lyckas få min egen far att kramas med mej. Han var väldigt ovan och obekväm med kramandet män emellan. Vid avsked stod han med kepsen och rocken på och trampade runt i farstun utan att veta hur han skulle agera, medan jag och mamma stod omslingrade en meter ifrån honom. Sedan höjde han ofta sin faderliga hand och liksom duttade mig på axeln - för honom en närmare beröring än ett handslag, men inte så kroppsnära som en kram - och därmed var proceduren avklarad.
Så var det då. Men kramandet har som bekant förändrats radikalt genom åren till att vi numera i princip kastar oss om halsen på vilt främmande människor. Ja, innan coronan kom alltså.
Och jag som är en vän av ordning, regler, struktur och tydlighet tycker att det länge har varit lite oklart hur kram-föreskrifterna egentligen lyder. Och det har lett mej in i många förvirrade situationer.
Så på ett bröllop för några år sedan. Jag kände bruden väl men var ytligt bekant med brudgummen. Och i gratulationskön grubblade jag: Kramas eller skaka hand? Jag beslöt att låta honom ta initiativet (det var ju ändå hans dag det här), men väl framme tog han inget som helst initiativ. Den fegisen. Jag väntade en halv sekund innan jag bestämde mig för att välja kram-alternativet. Men i exakt samma ögonblick som jag kastar mig om halsen på honom, så har han fattat beslutet att skaka hand, vilket leder till att jag får hans högernäve i solar plexus, samtidigt som jag hänger mig runt hans hals.
Jobbigt.
Så jag har inget emot att kramas. Men jag vill veta hur föreskrifterna lyder för att undvika jobbiga situationer. Och om vi nu ändå har nollställt kramandet under pandemin, kan vi inte en gång för alla dra upp riktlinjerna för hur kramandet ska gå till när coronan väl drar sin kos?
Det tycker jag.
Kram på er!