Blir man tryggare i sitt bostadsområde om man ser ordningsvakter patrullera i parken eller på gatorna? Kanske på kort sikt. Men frågan är om det är som fernissa på en sliten och uttjänt möbel?
Nyligen berättade UNT om otryggheten i Gränby. Där vittnar de boende om hot och våld sedan gäng eller kanske “familjebaserade kriminella nätverk” fått fotfäste. Människor som bor där vågar inte gå ut på kvällarna. De köper inte nya fina bilar och ställer på gatan. Parkeringsvakterna vill helst inte jobba i området eftersom de hotas till livet. Det langas droger öppet, skadegörelsen är utbredd och gängen gör upp runt husknuten.
Lägesskildringen står att läsa i kommunens ansökan om att få sätta in ordningsvakter i området. En förfärande läsning, även om mycket av det var känt sedan tidigare. För problemet är inte nytt. Det har bara fått ett tydligare fokus i debatten.
Det stannar inte vid ett papper författat av en kommunal tjänsteman i Uppsala. Plötsligt hörs polisernas och kriminalforskarnas röster tydligare genom bruset. Politikerna hänger på så klart.
Nyligen gick biträdande rikspolischef Mats Löfving ut öppet med polisens syn på saken. Han menar det handlar om en liten klick människor som vill vara brottslingar. Som har kommit till vårt land enbart för att begå brott. Inte klaner, men kriminella nätverk
“Vi har slösat bort 60 år”. Det säger professorn i rättsvetenskap, Bo Wennström, i UNT. Det funkar inte att skylla på fattigdom, dåliga förhållanden, taskig uppväxt och skolgång. Det måste till riktade insatser mot gängen.
Ordningsvakter skulle kunna vara en sådan insats. Kameror absolut. All slags övervakningsteknik är garanterat av godo i sådana här sammanhang. Om man samtidigt lägger till samarbete mellan myndigheter och människor med koll på läget kan det kanske bli bättre. Utan skolan ingen integration, ja ni vet. Men det kommer ta tid.
Samtidigt finns det människor i ett utsatt område som trivs där, går till skolan, handlar och spelar fotboll i kvarteret. För vad ska de annars göra? Leva måste man ju och alla har inte råd att köpa en bostad i lugnare och “finare” områden. Det är för dem som de ska jobba; polisen, ordningsvakterna, socialtjänsten, skolan, kulturen och de ideella krafterna. Tillsammans måste de ge förutsättningarna för att de som bor där ska känna samhörighet och ha känsla för sitt område. Här vill jag bo, inte för att jag måste, utan för att jag vill.
Man för att nå dit kanske man måste se bortom fernissan och renovera möbeln från grunden.