Nästa avgång: Kikärtsexpressen

Med ena benet dragandes mot grillen och det andra mot klimatmålen så funderar Isak Fritzon på om han återigen ska bli vegetarian

Isak Fritzon är reporter på UNT.

Isak Fritzon är reporter på UNT.

Foto: Holmberg TT / Isak Olson

Krönika2021-07-25 09:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”2016 ringde och ville ha tillbaka sin kosthållning”, säger min kompis och ”beklagar” sig skrytsamt över att hennes nya kille är vegan. Kolla minsann, hennes kille lämnade inte våra gemensamma ideal när det blev kämpigt att äta kikärtsgryta för 711:e gången. En sån person som har varit så klimatduktig att han skulle kunna flyga ett par varv runt jorden i ett Jas Gripen och fortfarande ha ett lägre klimatavtryck jämfört med oss andra dödliga.  

För sju år sedan såg vi dokumentärfilmen Cowspiracy och blev varse att köttkonsumtion inte var hållbart. Dokumentären var outhärdlig att se som köttätare då den slår hål på myten om att det går att vara miljösmart och äta kött. Fakta läggs på bordet: "Djuruppfödning står för 18 procent av växthusgasutsläppen, mer än det totala utsläppet från transporter". 

Det ledde till att många övre medelklasstudenter, som jag själv, hoppade på vegetariantåget med destination klimatsmart framtid. Sen smög sig sakta köttet in i tågkupén. Kärt barn har många namn och vi blev stockholmsvegetarianer, pescetarianer, flexitarianer eller fuskitarianer. Enligt Vegobarometern, en studie utförd av Kantar Sifo på uppdrag av Axfood, så var andelen vegetarianer i Sverige 2016 6 procent. 2020 låg den siffran på 5 procent. Den militanta vegetarianismen var bortspolad och den rättfärdigande köttsuktaren var på ingång. Vi åt chark och tänkte ”det är ju så smala skivor”. 

"Nästa station, undvika två graders global uppvärmning”, sa tågkonduktören men vi hoppade ändå av. På perrongen lockade salsicciakorvar och tanken att det är industrin och politiken som kan göra den stora skillnaden för klimatet. Lilla sommargrillande jag kan väl ändå inte vara problemet? 

Nu sitter jag med en 12-bitars sushi framför mig och kollar på den omtalade dokumentären Seaspiracy. Vi låtsats alla vara chockade, men även denna gång anade vi att fisk inte var bra för klimatet. Dokumentären slår fast att hållbart fiske inte existerar: "Haven absorberar fyra gånger så mycket koldioxid jämfört med Amazonas". "Upp emot 85 procent av världens syre kommer från växtplankton". Jag kollar ner på mina sushibitar och tänker fan, det kanske är jag som är problemet trots allt. 

Vitlöksfrästa räkor och oxfilé är godare än kikärtsbiffar men 2016 ringde och vill ha tillbaka sin kosthållning. Dags att boka en enkelbiljett till en klimatsmart framtid.