Det är hisnande hur lite vi vet om vår framtid. När min bror i slutet av 90-talet visade en tidningssida i sin dator och hävdade att den sidan liksom inte fanns i datorn utan att han hade fått in den i burken via telefonjacket, trodde jag att han hade börjat skåpsupa. När min kompis ett antal år senare visade en telefon där han duttade med pekfingret på själva skärmen, utropade jag förskräckt att man ju aldrig får vidröra skärmar, då blir det fläckar av ens flottiga fingrar.
Strax är det självklarheter. Trots att företeelserna eller händelserna är omöjliga att förutspå innan de kommer. Goda saker och onda saker. Och den ständiga frågan är förstås: Vad är nästa stora händelse som förändrar världen och oss?
Det är sådant man pratar om på middagar ibland. Vi pratade om det på i slutet av 80-talet. Det kom en massa olika förslag, men ingen av oss föreslog att världen skulle revolutioneras totalt av att vi kopplade ihop miljontals datorer och snart skulle sköta hela vårt liv i en uppkopplad värld. Vi pratade om det i slutet av 90-talet. Det kom en massa nya förslag, men ingen av oss föreslog att alla skulle ha telefoner med pekskärm som vi skulle ta fram i snitt 328 gånger per dag och som skulle bli fjärrkontrollerna till hela våra liv. (Och som skulle få alla barn att ringla ihop sej som ormyngel i soffan och stirra på YouTube …) Vi pratade om det för ett drygt år sedan. Det kom förslag på allt från drönarbilar och besök från yttre rymden till naturkatastrofer och genmodifierade människor. Men ingen föreslog en pandemi som skulle föra med sej sjukdom och död och dra i hela jordens handbroms och ställa allting över ända. (Jo jo jo, någon vid något middagsbord kanske föreslog detta. Men ingen i ditt och mitt sällskap.)
Vad är nästa stora händelse? Vad hinner man få vara med om? Och vad hinner man inte få vara med om? Tänk om man kunde få ruska liv i döda släktingar och visa dem vad som har hänt sedan de försvann. Farfar skulle skratta rakt ut åt allt teknologiskt tok folk har hittat på. Mormor skulle oja sej högljutt över världens ständiga utveckling i fel riktning. Pappa skulle gräma sej över att han inte hann få bli influencer under sin levnad.
Jag ska spara den här texten och titta till den om 10 år. (I bästa fall behöver ingen ruska liv i mej…) Någonting revolutionerande kommer att ha hänt. Något som förändrar världen och oss på ett remarkabelt vis. Något gott eller ont. Och det kommer att vara lika självklart då som Anders Tegnell och social distansering är nu.
Fast det har de flesta av oss förstås ingen aning om än.