Jag är uppvuxen med ljussablar, dvärgar och alver, trollkarlsskolor, tecknade superhjältar och japanska pocket monsters. Något som kanske är anledningen till att jag i min studentlägenhet hade plansch efter plansch med dessa figurer. För att inte tala om alla mina actionfigurer från dessa filmer. Och så de hundratals DVD-skivorna. Och VHS-kassetterna. Jag är vad man skulle kalla en nörd. Men jag har också svårt för förändring. Vilket inte är det enklaste när Hollywood insett att man kan tjäna pengar på min kärlek.
Ta Star Wars som exempel. Jag växte upp med den klassiska trilogin och hädelsen som är episod 1-3. Replikerna sitter i ryggmärgen på mig. Så att se Lucasfilm spotta ut tre ologiska uppföljare, en överflödig mellanfilm och en oönskad origin story, det gör ont. Varför måste de vattna ur denna värld jag håller så varmt om hjärtat? Och varför ser allt så jäkla snyggt ut att jag inte kan låta bli att gilla det? För här är problemet – jag hatar de nya filmerna, och jag tycker om dem, och jag hatar att jag tycker om dem.
Eller Lord of the rings. Tre filmer om Frodo och Sams resa genom hela Midgård. Fantastiska filmer, alla tre. Så görs filmserien de kallar The Hobbit. Samma misstag som George Lucas gjorde. En total omvändning i kvalité. Allt är filmat framför gröna och blåa skärmar, ingenting känns verkligt, och storyn är tråkigare än att höra en ytlig bekant berätta om sin dag på jobbet. Det ryktas nu också om en tv-serie i samma universum. Ännu en kniv i ryggen.
Harry Potter, samma historia. Åtta filmer görs, klockrena. Sedan ska de expandera universumet och det faller lika platt som när jag försöker skämta med ett känt band i en hiss för att slippa den pinsamma tystnaden. Och det gör så ont i mig att se mina barndomshjältar och deras världar tas över och köras i marken. Har jag ens nämnt filmen Batman v Superman? Eller Justice League? Hujedamig, ska jag öppna den porten behöver jag ett helt nummer av UNT för att få ur mig allt.
Ingen orkar börja om på något nytt. De kända filmvärldarna ska urholkas till sista droppe. Frågan är inte om de kan göra filmerna, frågan är om de bör göra dem. Vissa filmer och karaktärer kanske ska få vila i frid, inte uppdateras och göras hippa och coola. Den originella tanken är död. Pengarna talar. Nördar som jag får bara lära oss hantera smärtan. Det är inte lätt att vara nörd, ska ni veta.