Jag är godtrogen. Har alltid varit. Dessutom är jag feg. Lite harig så där. Och för en godtrogen, feg hare kan vissa stunder i livet bli besvärliga.
Jag var på resa med familjen i USA för ett antal år sen. Det var en sen kväll. Vi hade just parkerat bilen utanför ett sunkigt motell som var som taget ur vilken amerikansk skräckfilm som helst. Jag hade baxat in såväl fru som barn i ett par flottiga rum och skulle bara hämta det sista ur bilen. Jag noterar då att det sitter ett ungt par i bilen bredvid. Dom hade alla attribut som fick den skötsamma svenska pappan att tänka sitt automatiska ”usch, vilka strulputtar”, och i samma stund som jag stänger bagageluckan kliver dom ur bilen och kommer fram till mej i en dimma av rök och kriminalitet. Dom säger att dom inte lyckas få kontakt med sin bank denna sena kväll. Och dom frågar om jag har 50 dollar att låna ut. Dom säger att dom ska betala tillbaka vid frukosten.
I den stunden genomgick J Sjödin en inre kris: Skänka pengar till skurkar och strulputtar? Nej! Rakryggat säga att jag minsann inte tänker ge dom mina ärligt hopsparade pengar? ALDRIG!!! Då skulle dom väl döda mej på fläcken med nån filmiskt Sylvester Stallone-kniv eller nåt. Så jag ler mitt bredaste Sjödin-leende och säger ”Of coooourse can I låna ut some money my friends, man shall hålla ihop på såna här trips, I hope you får kontakt med your bank tomorrow…” Och så halar jag fram min 50-dollarsedel och springer till rummet och haspar.
Familjerådet slog samma kväll fast att pappa är en mes, att 50 dollar är en ansenlig slant, men ändå inte hela världen då vi faktiskt har en hyfsad reskassa. Och så somnar J Sjödin denna kväll i nåt slags omvänd känsla av att inte ha blivit blåst utan att ha gjort en god gärning åt dessa avsigkomna stackare från samhällets bottenskikt.
På tok för tidigt vaknar den jetlagade familjen, slevar i sej den (usla, sockriga, kaffeblaskiga) frukosten och ska precis rulla söderut då det sjaskiga paret plötsligt kommer in i matsalen och går fram till vårt bord. Där halar dom upp en 50-dollarsedel som dom räcker över till mej.
”Thanks man…” Sen fritt översatt: ”Nu fick vi kontakt med banken. Superbussigt av dej att låna ut pengar till främlingar. Tusen tack. Hoppas ni får en fantastisk resa.”
J Sjödin fick nåt religiöst i blicken. Och han fick sej en rejäl törn gällande sina fördomar.
Såna små ljusa erfarenheter är ändå bra att ha med sej i en tid när folk ideligen försöker klumpa ihop andra i ett vi och dom i syfte att dra isär och slita sönder.