Jag har läst grammatik på universitetet och kan till och med skilja på ”före” och ”innan”. (Även om man inte behöver göra det längre.) Och jag vet att man absolut kan sätta kommatecken efter ”och”, och det bör man göra när meningen efter bildar en fullständig sats. Och så vidare. Jag vet det mesta om svenska språket. Ish.
Och jag har framför allt lärt mej (ursäkta, ska förstås vara mig) en sak om alla dessa språkväktare: Dom (de) tycker att språket nådde sin absoluta topp precis när dom (de) själva gick i skolan och fick lära sej rätt och fel av lärarna som undervisade dom (dem). Det språk som skrevs tidigare var gammalt och mossigt med hafva och stafva och sånt skräp. Det språk som skrevs efter deras skoltid är förfall och förfulning. Dom är ju ba’ typ boomers.
Det är ändå intressant. Tänk att man hade turen att få leva exakt när språket peakade. (Förlåt, när språket nådde sin topp.)
Det här att språket till sin natur är ekonomiskt och faktiskt strängt taget har en enda uppgift - begriplig kommunikation – det är inte lika viktigt i sammanhanget som att vårda vår gamla skolsvenska.
Och jodå, jag har absolut en sådan här väktare i mig jag också. Jag måste bita mej i läppen när barnen ständigt kommunicerar via sladdriga förkortningar i sina sms och skippar all interpunktion och skriver hafsigt trams om att man ska ses irl (in real life) eller skrattar via ett kort lol (laughing out ljud) eller att dom förkortar saker till iofs (i och för sig) eller sry (sorry). Vem är jag att klaga på det? Kottarna förstår varandra perfekt och behöver inte skriva mer. Ännu ett tecken på språkets ständiga bantningsdiet.
Ska man inte kämpa emot om man tycker att det är fel då? Jodå, kör hårt. Men jag håller i fallet de, dem, dom helt enkelt inte med.
För eftersom kåserier till sin natur är lite talspråkliga av sej så skriver jag ordet dom istället för de och dem. Och till de som inte gillar ordet dom, säger jag bara att jag inte tycker som dem. Dem säger att det är fult, men dom kan inte hävda att dem har den absoluta sanningen i detta. Till de som tycker dem är bättre än dom vill jag säga att jag lider lite med de eftersom dem måste ha det sjukt jobbigt med alla dom fel som dem stöter på i pressen vareviga dag.
Leve de som vågar skriva dom!