Vid den här tiden förra året befann vi oss i en tydlig brytpunkt. Larmen om covid-19 hade gått från avlägsna nyheter om Wuhan i Kina till något som påverkade hela vår tillvaro. Plötsligt befann vi oss mitt i en pandemi. Från en dag till en annan förändrades våra liv, i stort och smått.
För vissa innebar det oro och rädsla, allvarlig sjukdom eller till och med dödsfall. För andra handlade det i stället om inställda resor och konserter – eller hamstring av toapapper, pasta och konserver.
En kollega berättar att han kopplar pandemins brytpunkt till ett tydligt datum, eftersom familjen var tvungna att ställa in hustruns 50-årsfest. Jag har också ett datum – då jag var på en av UKK:s sista stora konserter före pandemirestriktionerna, och efteråt åkte direkt till Gränbystaden (på fullsatt buss) för att gå på bio. Bara några dagar senare var allt förändrat och jag sköt upp en resa till föräldrarna i Blekinge. Nu blir jag gråtfärdig vid tanken på att det vi då hoppades var en tillfällig uppskjutning blev mer än ett år utan att träffas.
Hur upplevde du pandemins första tid? Hur såg brytpunkten ut för dig? Hör av dig till oss, vi vill gärna samla era berättelser – oavsett om de är små eller stora, ledsamma eller lättsamma. Maila oss på www@unt.se! Döp mailet till "brytpunkten" i ämnesraden.