Det säger en av mina vänner som till vardags är både lugn, fredlig och eftertänksam. Jag är övertygad om att han inte skulle ha gjort det. Inte ens om han fått torka sig med något annat slags papper i röven.
Jag tror nämligen precis tvärtom; folk har blivit snällare av coronakrisen. Bunkring skulle kunna vara ett uttryck för att vilja känna kontroll i en situation när vi alla är maktlösa. Att ha Arméns ärtsoppa, pasta och tonfisk i skafferiet ger ett uns av trygghet när vi bara är små löv som fladdrar i coronavinden medan stormstyrkan ökar.
Under de senaste dagarna har jag intervjuat ganska många människor i olika sammanhang om hur de ser på smittan. De flesta har inte oroat sig för egen del utan för andra människors väl och ve. De har tänkt på sina far- och morföräldrar och fått känslor för alla som ingår i riskgrupper. När jag träffade åttondeklassare på Valsätraskolan talade de så fint om äldre människor. Något liknande har jag aldrig hört av tonåringar i en skolkorridor. Deras omsorg var hjärtvärmande. Vanligtvis står inte pensionärer högst i kurs.
Sen har jag intervjuat Uppsalabor som hjälper dem som är isolerade hemma i karantän. Till exempel går de ut och handlar åt helt okända människor. De ser sig själva som unga, friska och privilegierade och vill solidariskt ställa upp för andra – artikeln kommer i veckan.
Det är troligen inte i välstånd och överflöd som mänsklig empati utvecklas. Det sker snarare i svåra situationer och i nöd. Man brukar säga att en gemensam fiende förenar. Och absolut kan coronakrisen ha fört oss människor närmare varandra.
Kanske är vi av naturen inställda på att skydda oss mot fiender; kanske är det en instinkt som har funnits i våra gener sedan tusentals år. I och med corona slipper vi tro att fienden är andra människor. Nu vet vi att fienden är just det virus som inte bara sprider sjukdom utan även riskerar att rasera vårt samhället på det ekonomiska planet.
Just därför har shopping plötsligt blivit snällt! Att handla eller beställa hämtmat är en god gärning som gynnar det lokala näringslivet och dem som jobbar i affärer, på krogen och andra ställen, och det vill jag göra. Blir det karantän framöver ska jag frossa i coronahumor på nätet och försöka hitta något som slår filmklippet med hamstern som proppar kindpåsarna fulla med toapapper.