"Då tog jag ner pungkulorna från taket"

När Albin Wiman inreder hemma ska det gå snabbt och effektivt. Ibland lite för snabbt.

Foto: STAFFAN CLAESSON

Krönika2017-10-27 15:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tänkte berätta lite om mina infall. Jag kommer inte rada upp alla, för då skulle jag behöva ta upp flera sidor i tidningen och det skulle inte min redaktör uppskatta. Gissningsvis inte du som läser heller. I stället kommer jag här att fokusera på två av mina sämre infall vad gäller inredning och allmänt bostadspynt.

1. Albin får för sig att svartblommig tapet är snyggt.

Året är 2010 och jag har precis fått nycklarna till min allra första lägenhet – en etta med kokvrå på 19 kvadratmeter. Omåttligt stolt och peppad bestämmer jag mig, efter en första natt i ungkarlslyan, för att det är dags att byta de här äggskalsvita väggarna mot tapeter med mer liv. Jag beger mig till en diversehandel där ”priset är skillnaden”.

Att åka till en riktig färghandel och ta hem tapetprover och fundera och klura och sedan ångra sig och tänka om har aldrig legat för mig. Nej, snabbt ska det gå. En timme senare kommer jag hem igen – med åtta rullar svart tapet med blommönster. Blommorna är i silver.

Som jag minns det så här i efterhand tog det inte mer än en vecka innan jag kände mig trött på den där tapeten. Och efter ett par dygn med feber, när jag i mitt sjuka tillstånd upplevde att de där silverfärgade rosorna gungade fram och tillbaka, hatade jag mitt infall av hela mitt hjärta.

2. Albin köper pungkulslampor.

I min andra lägenhet hade den tidigare hyresgästen satt upp en mycket tråkig plafond i halltaket. ”Detta måste rådas bot på” sade jag högt för mig själv när jag flyttade in. Tre timmar senare går jag, glad i hågen, ut från Ikea med en kasse i handen. Två, stora klotformade glödlampor samt tygsladd i hudfärg ligger däri. Min tanke var att få en skön industrikänsla i lägenheten, med två nakna lampor hängandes i olika höjd från taket.

Jag var själv inte jättenöjd med resultatet när jag efter mycket om och men lyckats på upp lamporna. Det gav liksom inte den där effekten som jag ville åt. Men det var inte förrän två av varandra oberoende personer lite försiktigt förklarade att det såg ut som att jag satt upp två pungkulor i taket som jag plockade ner min kreation.

Lärdomar av detta då? För mig personligen inte jättemycket tyvärr. En dag på semestern fick jag för mig att måla om mitt vardagsrum. Så nu är det grönt.

Men för er andra där ute, som förhoppningsvis har någon form av impulskontroll har jag bara ett råd att ge er: Åk till en riktig färghandel, fundera och klura, ångra er och tänk om. Jag skulle tro att resultatet kommer att bli bättre då.

Albin Wiman

Gör: Webbredaktör på unt.se.

Bor: I en etta i Nyby.

Övrigt: Föredrar snabbhet före kvalitet när det kommer till hemmafix.