Alla minns dom från skolan. Mobbarna. Dom stora, äldre, jävliga grabbarna (i min värld alltid grabbar) med ett gediget våldskapital och en svans av småmobbare som hängde dom i hasorna för att få ett litet stänk av mobbarens berusande makt. Alla var rädda för dom, vilket man förstår var deras själva bränsle. Kan man inte få kärlek, kan man i alla fall få respekt med våld och pennalism och tyranneri. (Amatörpsykologen i mej gissar att deras farsor var likadana. Kanske även så småningom deras söner. Arma barn.)
Min värsta var Tommy. Han var två år äldre och ett genuint kräk. En gång spöade han upp mej så att det gav mej mentala ärr för livet. Jag har aldrig förlåtit honom.
Alla på skolan tyckte förstås att mobbarna var kräk. Det packet var dom absolut sista som skulle väljas till elevrådsposter. Dom hade sin oinskränkta makt på skolgården där dom kunde sno folks mössor och glasögon eller skrika taskiga tillmälen som var extremt välriktade mot den skavank eller egenhet där det skulle göra som mest ont (som rödhårig gick man inte lottlös vad gäller detta). Eller helt enkelt spöa upp folk. Men i en omröstning för att representera oss elever skulle dom vara chanslösa. Dom skulle få noll röster. Den makten ville vi ge till dom snälla, kloka, smarta, ömsinta skolkamraterna.
Med det i bakhuvudet är det fullständigt obegripligt att betrakta det stundande USA-valet och framför allt Donald Trumps framfart. Han är EXAKT mobbaren från skolan. Han hånar. Han förminskar. Han flinar självsäkert och lismande och jävligt när han ideligen hittar nya nedsättande epitet på sina politiska motståndare. Sin republikanska utmanare Nikki Haley kallar han öppet för ”hönshjärna.” Joe Biden kallar han ”senil” eller ”Sleepy Joe”. Han har tidigare kallat kvinnor för ”hästansikte”, och hans ”Grab them by the pussy” är och förblir oförglömligt.
Jag minns att jag efter stormningen av Kapitolium nånstans mitt i detta sorgliga och mörka tumult också kände en märklig lättnad. Nu var det i alla fall över. Nu var Trump i alla fall borta.
Jag hade fel. Igen. Allt tyder på att det är han som väljs till västvärldens elevrådsordförande.
Jag finner det obegripligt. Om jag hade fått gissa, så hade sådan retorik gett sisådär 0,0005 promilles väljarstöd. Typ från mobbarna och deras farsor.
Men en majoritet av USA-väljarna tycks alltså se allting på exakt motsatt sätt.
Tommy for president.