Fastän det inte blev mina förhandsfavoriter som tilldelas 2019 års Nobelpris i kemi är jag inte ett dugg missnöjd årets val av kemipristagare. Joseph Goodenough, Stanley Wittingham och Akira Youshino har dessutom goda förutsättningar att bli populära pristagare bland allmänheten i stort, även bland personer som inte brukar vara särskilt intresserade av forskning.
Man behöver inte vara en Einstein för att inse att forskarna som utvecklat en typ av laddningsbart batteri som driver till exempel våra mobiltelefoner och laptopar - och för en del av oss vår pacemaker - med råge uppfyller formuleringarna i Alfred Nobels testamente om att det är personer som ”hafva gjort menskligheten den största nytta” som ska prisas.
Att litiumjonbatteriet dessutom i hög grad kan underlätta övergången till en värld som gör sig oberoende av fossila bränslen ger ytterligare tyngd till årets val av kemipristagare.
Ur jämlikhetssynpunkt är däremot årets val av Nobelpristagare inte särskilt lyckat. Sedan Nobelprisen började delas ut 1901 har bara fem kvinnor tilldelats kemipriset, mindre än tre procent av alla kemipristagare. Med årets val ökar detta könsgap ytterligare ett snäpp.
Så småningom lär mina förhandsfavoriter Emanuelle Carpentier och Jennifer Doudha få sitt välförtjänta kemipris för ”gensaxen” Crispr Cas9. Och jag kan ha förståelse för om Kungliga Vetenskapsakademien av logistiska skäl valt att prisa utvecklarna av litiumjonbatteriet före dem. Joseph Goodenough är med sina 97 år den äldste Nobelpristagaren någonsin. Eftersom Nobelpris inte får delas ut postumt är det verkligen hög tid att prisa honom nu.
Av de åtta Nobelpristagare som hittills tillkännagetts i år är alla män. På torsdag får vi veta namnen på två litteraturpristagare och på fredag tillkännages fredspristagarna. Det skulle förvåna mig om det när veckan väl är över visar sig att 2019 blir ett år helt utan kvinnliga Nobelpristagare.
Åke Spross