– Pappa, är det sant att den där tunneln i Stockholm kommer att kosta 34,7 miljarder kronor?

– Ja, jag tror det.

– Vilka betalar den?

–  Ja, det gör ju vi.

–  Va??? Gör vi?

–  Ja, alltså inte bara vi i vår familj, utan alla. Man betalar ju skatt till gemensamma utgifter, vet du. Och mest tror jag att det är dom där trängselavgifterna som betalar.

– Jaha. Hur lång är tunneln?

– Två mil, ungefär.

–  Okej, vänta…

(Lång paus. Siffror mumlas. Knatter från en gammal miniräknare.)

–  Pappa… Det blir 17.350 kronor per centimeter.

– Va??? Kan det verkligen vara möjligt?

–  Ja, enligt miniräknaren så.

–  Otroligt. Är det Apotekstjänst som borrar, eller?

– Vad sa du, pappa?

– Äh, det var ingenting. Jag tyckte bara att det lär som väldigt, väldigt mycket pengar.

– Ja. Tunnlar verkar vara dyrare än avokado till och med.

–  Vadå avokado?

–  Du säger alltid att avokado måste vara det dyraste som finns.

– Jo, det är sant. Näst skolfoton. Dom är ta mej fan i tunnelklass.

– Det är fult att svära.

–  Oj, förlåt.

–  Nu får du lägga 10 kronor i burken.

–  Okej.

– Har mitt skolfoto kommit förresten?

– Japp, till alla er fem barn. Jag tog ett banklån och löste ut dom.

– Gjorde du?

– Nej, men det var nära.

–  Du låter arg, pappa.

–  Nej då, jag har bara munnen upp och ner.

– Du låter fortfarande arg. 

– Jag är bara lite trött på tunnlar och skolfoton för 43 miljarder. Ena stunden finns det inte pengar till nåt, och i nästa finns det gränslöst med stålar till ett vägbygge. 43 miljarder är förbaskat mycket pengar.

– 10 kronor till.

– Är förbaskat verkligen en svordom?

– Absolut. Vi har ganska mycket pengar i den burken nu pappa, över 750 kronor. Vad ska vi göra för dom pengarna, pappa?

–  Vänta, ta hit miniräknaren.

(Ny paus. Nytt miniräknarknatter.)

–  Vi kan ju köpa 0,43 millimeter vägtunnel. Eller ett standardpaket till ett barn från skolfotofirman. Eller typ tre avokado.