– Pappa, är det sant att den där tunneln i Stockholm kommer att kosta 34,7 miljarder kronor?
– Ja, jag tror det.
– Vilka betalar den?
– Ja, det gör ju vi.
– Va??? Gör vi?
– Ja, alltså inte bara vi i vår familj, utan alla. Man betalar ju skatt till gemensamma utgifter, vet du. Och mest tror jag att det är dom där trängselavgifterna som betalar.
– Jaha. Hur lång är tunneln?
– Två mil, ungefär.
– Okej, vänta…
(Lång paus. Siffror mumlas. Knatter från en gammal miniräknare.)
– Pappa… Det blir 17.350 kronor per centimeter.
– Va??? Kan det verkligen vara möjligt?
– Ja, enligt miniräknaren så.
– Otroligt. Är det Apotekstjänst som borrar, eller?
– Vad sa du, pappa?
– Äh, det var ingenting. Jag tyckte bara att det lär som väldigt, väldigt mycket pengar.
– Ja. Tunnlar verkar vara dyrare än avokado till och med.
– Vadå avokado?
– Du säger alltid att avokado måste vara det dyraste som finns.
– Jo, det är sant. Näst skolfoton. Dom är ta mej fan i tunnelklass.
– Det är fult att svära.
– Oj, förlåt.
– Nu får du lägga 10 kronor i burken.
– Okej.
– Har mitt skolfoto kommit förresten?
– Japp, till alla er fem barn. Jag tog ett banklån och löste ut dom.
– Gjorde du?
– Nej, men det var nära.
– Du låter arg, pappa.
– Nej då, jag har bara munnen upp och ner.
– Du låter fortfarande arg.
– Jag är bara lite trött på tunnlar och skolfoton för 43 miljarder. Ena stunden finns det inte pengar till nåt, och i nästa finns det gränslöst med stålar till ett vägbygge. 43 miljarder är förbaskat mycket pengar.
– 10 kronor till.
– Är förbaskat verkligen en svordom?
– Absolut. Vi har ganska mycket pengar i den burken nu pappa, över 750 kronor. Vad ska vi göra för dom pengarna, pappa?
– Vänta, ta hit miniräknaren.
(Ny paus. Nytt miniräknarknatter.)
– Vi kan ju köpa 0,43 millimeter vägtunnel. Eller ett standardpaket till ett barn från skolfotofirman. Eller typ tre avokado.