Uppgiften är tydlig – backa in på parkeringsplatsen. Min lärare Anneli ger mig några handfasta råd.
"Du ska se vänster framljus på bilen bakom genom det lilla fönstret där bak".
Efter vissa svårigheter ser jag framljuset och börjar backa. Det dröjer inte länge innan varningslamporna börjar tjuta och blinka. Först grönt, och sedan gult. Ratten svingas runt som ett pariserhjul som fått spel.
Till slut står åtminstone bilen på plats. Anneli och jag kliver ur bilen. Placeringen är kanske inte det mest yteffektiva jag vilat ögonen på, men det får duga.
Anneli förklarar att det är viktigt att hålla koll på parkeringsreglerna där man står. Vi promenerar iväg till skylten som står några meter bort. Det som möter mig på skylten hade lika gärna kunnat vara skrivet på fornnordiska. Jag fattar inte ett skvatt.
"Man får ta ett helvete i taget", ska Olof Palme ha sagt om det parlamentariska arbetet. Det är ett uttryck som är applicerbart även på att ta körkort. Med det sagt så trodde jag inte att parkeringsregler skulle vara det kanske värsta helvetet.
Det är faktiskt inte riktigt klokt vad Transportstyrelsen ställer för krav på svenska folket. Det är klockslag hit och dit. Parenteser insprängt i mitten. Och låt mig inte ens börja på otyget datumparkering.
Till min hjälp att bestiga detta tillsynes oöverstigliga berg har min trafikskola försett mig med ett övningsprogram. Jag spenderar timmar framför alla övningsfrågor. Sitter böjd över datorn och studerar vad som känns som tusentals bilder på parkeringsskyltar om och om igen.
Anneli fortsätter försöka. Ger råd.
"Tänk bara på vad det är för veckodag".
"Håll koll på parenteserna".
Ingenting biter.
I huvudet hör jag min mammas röst.
"Repetition är all inlärnings moder".
Till slut ger jag upp. I tidningen läser jag att Jan Emanuel i princip samlar på parkeringsböter och ser på det med någon slags stolthet. Som att få en bot är en solidaritetshandling. Om jag faktiskt lyckas ta körkort kanske Jan Emanuel-doktrinen kan vara en lösning?
Det enda som saknas är ett par hundra miljoner. Och ett körkort givetvis.
Nej – att samla på parkeringsböter är nog inget realistiskt alternativ.
Jag går tillbaka till min dator och öppnar trafikskolans övningsprogram. Det första som möter mig är något svammel om röda dagar.
Jag orkar inte mer.