Det är lätt att se ner på de som kör A-traktor: "Kör helt galet", "Stoppar upp trafiken", "Är högljudda" och så vidare. Men sanningen kan vara en helt annan. Det vet jag som både ägt och kört A-traktor, i folkmun även kallad epatraktor.
Det var en otrolig frihet att som 15-åring ta "moppekort" och skaffa sig en egen epatraktor. Vad skulle jag annars göra när jag bodde i en by, tre mil utanför stan, där bussarna gick fem gånger om dagen?
Att epa-förare bara skulle vara "raggare" som kör runt för att spela jättehög musik, sladda och störa medtrafikanter är inte sant. Det kan även vara ett sätt att skapa sig frihet, inte minst ute på landsbygden. Men det är också en stor gemenskap, för oavsett var du kommer ifrån eller vem du är så är epakulturen något för alla epa-förare.
Visst kan även jag idag störa mig på att det går långsamt när jag hamnar bakom en A-traktor i trafiken, eftersom de bara går 30 kilometer i timmen. Men samtidigt förstår jag dem, för jag har varit där jag med.
Något jag tycker är kul med epa-förare idag är att de ofta är tjejer. Till exempel i min hemstad Haparanda, där epakulturen är jättestor, har tjejer som kör epatraktor ökat jättemycket. Jag var en av tre tjejer som körde och ägde en epatraktor i Haparanda för tio år sedan medan killarna var säkert tio gånger fler. Idag skulle jag tippa på att nästan varannan är tjej.
Så du som stör dig på A-traktorerna i trafiken – tänk på ungdomarnas frihet!