De är överallt. De lyckliga pensionärerna. På sistone har jag mött flera gamla vänner och kolleger som lämnat yrkeslivet bakom sig. Och alla har de en sak gemensamt. De ser oförskämt fräscha och glada ut. Engagerade i föreningsliv, en del pluggar, andra tar hand om barnbarn. Några reser flera gånger per år. Tränar, tar hand om sig. Lever i lagom tempo.
Nästan lite provocerande. Men det ger oss som kommer efter lite hopp.
En kväll på krogen. Sällskapet består av några gamla vänner som jag tappat bort för sisådär 30 år sen. Och hittat igen via Facebook. Vi delar vårt yrkesval och är i samma ålder. Mitt i minneseskapaderna utbrister A: ”Fan vad skönt att man äntligen börjar bli gammal.”
Generat garv: ”Nu skojar hon väl ändå?”
Det visar sig vara en allvarligt menad kommentar: ”Jag kan ju äntligen slappna av. Behöver inte bevisa nåt. Jag duger som jag är. Och snart äger jag min egen tid. Jag ser verkligen fram emot pensionen”, säger A.
B protesterar lamt: ”Nja, pension låter deppigt. Jag föredrar att säga att jag blir ekonomiskt oberoende.” Han erkänner att han antagligen inte kommer kunna sluta jobba helt.
Alla är inte stöpta i samma form så klart. En del är vad de gör. Yrket definierar dem. Om de inte får gå till jobbet varje dag, vad ska de då göra? Ensamheten kanske väntar. Och då blir det jobbigt. Men de som känner så är betydligt färre än forskarna anat, som tur är.
I en ny avhandling från Göteborgs universitet konstaterar Isabelle Hansson, doktor i psykologi, att de flesta hanterar övergången från lönearbete till pensionering bra. Steget upplevs oftast som en befrielse. De tio procent som inte trivs med att bli pensionärer, mår ofta dåligt redan innan de lämnar yrkeslivet, saknar självkänsla och lever ett ensamt liv, enligt avhandlingen. Hur ekonomin ser ut påverkar förstås också.
Nu höjer regeringen pensionsåldern och i juli genomfördes skattelättnader för äldre arbetskraft. Varför då? För att de äldre behövs och ska motiveras att stanna kvar i yrket.
Ju längre vi lever, desto längre ska vi arbeta, är tanken.
De av oss som såg fram emot att få njuta av att vara ekonomiskt oberoende så länge som möjligt är alltså grundlurade. Det kommer med andra ord dröja innan jag själv spänstar runt på olika evenemang och ser oförskämt fräsch och avslappnad ut.