Årets julklapp är en mobillåda. Det säger obehagligt mycket om vår tid. En pryl för att få oss att undvika en annan pryl. En på ett sätt fruktansvärt onödig grej - men å andra sidan viktigare än någonsin. En påminnelse om att vara här och nu. Bara vi kan hålla oss till att endast använda klappen som påminnelse och inte falla i fällan och klicka hem en ful låda från någon skräpsajt av typen Wish.
Hemma hos oss har vi ingen fysisk låda men i stället diverse platser. I köksskåpet ovanpå fläkten. Ovanpå kylskåpet, högst upp i vantlådan. Där gömmer vi äldsta barnets telefon för att inte locka till spel. Där borde vi även gömma våra egna. För jag kan inte heller gå förbi telefonen utan att plocka upp den - och slösa bort 20 minuter till av mitt liv.
En studie från 2013 visade att vi under en vanlig arbetsdag utsätts för mellan 3 000-20 000 reklambudskap. Jag tror inte att antalet minskat sedan dess. Ta Instagram som exempel - av alla tusentals inlägg jag scrollat förbi är det ett som verkligen fastnat. Det var ett inlägg som postades av en bekant för flera år sedan. En svart ruta mitt i flödet. Jag hann bli frustrerad över att bilden laddade så långsamt innan jag läste inläggstexten. Där hade hon skrivit "Intryckspaus". Det blev så tydligt då - att av allt innehåll i flödet var det en svart ruta som gav mest. Ett lugn.
Så jag önskar mig årets julklapp, inte som fysisk produkt men meningen med den. En intryckspaus.