Nyår går att fira på lika många sätt som det finns människor. Med helstekt oxfilé och ett gäng vänner, på stor fest i glitterklänning, i hemmets vrå med familjen, i ensamhet framför tv:n eller på jobbet i någon viktig samhällsfunktion som inte stänger för att det är helg. Oavsett hur man firade eller inte firade sitt nyår var vi säkert många som tänkte samma tanke, eller hade samma samtal runt bordet:
Vad tyst det är!
Bor man i ett större samhälle brukar nyårsaftonen börja med fyrverkerier och smatter från tidig eftermiddag. Runt tiotiden är fyrverkerierna i full gång, då ska det smällas för de barn som inte kommer att vara vakna till tolvslaget. Men inte i år. Nu var det nästan tyst. Vid tiotiden såg vi enstaka ljussken från vårt fönster med utsikt över Uppsala. Och när tolvslaget närmade sig var vi osäkra på om det var någon idé att vi gav oss ut för att uppleva fyrverkerier över huvud taget. Tänk om det inte sköts några?
Nåja, helt tyst blev det nu inte. Men annorlunda. Nästan lugnt fram till tolvslaget och då: ett koncentrerat fyrverkeri för det nya året. Och på nyårsdagen? Knäpptyst.
Tänk så fort en tradition kan förändras. Ett miljötänk har spridit sig, en omsorg om alla hundar – och respekt för de nya regler som omgärdar försäljningen av fyrverkeripjäser. Även vi som älskar fyrverkerier omfamnar förändringen. Det kan vara kul med fyrverkerier, men knappast till vilket pris som helst.
Nyårsfyrverkerierna kommer att fortsätta minska i takt med att vi nyårsfirare hittar något annat att ersätta dem med. Ett tag var de thailändska ljuslyktorna på frammarsch, men med tanke på brandrisken tror jag inte på något totalt genombrott. Bättre då med tomtebloss. En bekant till mig tog en bild med lång slutartid på när hennes familj formade "2020" i luften med snurrande tomtebloss. Det kan jag tänka mig att göra på tolvslaget nästa år!
Efter det är det dags för nästa tradition: Att i nostalgisk ton berätta för barnen om hur det var förr. Då blev folk fulla och sköt raketer åt både höger och vänster. Gick man till Vaksala torg eller Slottsbacken riskerade man fysisk skada. Hundar och deras ägare led och det var dåligt för miljön. "Det tror jag inte på, det låter ju helt galet!" svarar någon 10-åring misstroende.
"Jo, men så var det faktiskt."