Jag vet inte mycket om chefskap. Men det jag vet har jag helt och hållit lärt mej av Hasse & Tage. Jag har läst alla böcker om deras verksamhet, jag har sett alla dokumentärer och reportage, och jag har haft förmånen att prata med en hel del folk som jobbade med dom. Och samtliga vittnar om samma sak: Dom var fantastiska chefer. Varför? Jo, för att dom ägnade hela sitt chefskap åt personalvård. Dom såg till att folk trivdes. Dom berömde folk. Dom överraskade med gåvor och fester. Dom var generösa ekonomiskt. Dom insåg att den personal som tycker om sin ledning också är lojal tillbaka mot ledningen när det blåser. Och att det i slutändan förstås ger den bästa produktionen.
Jag hade till exempel en gång förmånen att få sitta på en trappa till en stuga i Hälsingland och samtala med Lena Nyman. Hon bjöd på plättar med sylt och grädde, hon var späd som en fågelunge och hade inte så många år kvar att leva. Men när hon berättade om alla föreställningar med Hasse & Tage var det med en innerlig värme i rösten. Hon berättade om deras generositet och alla överraskningar. Hon berättade om skratt och lustfyllt arbete. Men hon berättade även att dom samtidigt krävde att personalen alltid gjorde sitt bästa för produktionen. Dom gånger Lena ställde till det, ofta med något alkoholrelaterat bekymmer, så var dom tydliga med vilka regler som gällde, men samtidigt stöttande. Och hon berättade att hon skämdes som en hund varje gång det blev nåt strul, just eftersom dom som chefer alltid var så lojala mot henne. Att då sabba för dom kändes ”heeeelt för jäääävligt”, som hon uttryckte det.
Utan att kunna något om chefskap så tror jag personligen mycket starkt på den modellen. Redan i lumpen kände jag en betydligt starkare vilja att följa den chef som var uppmuntrande än den som vrålade att jag skulle kräla i gyttjan.
Men jag har säkert helt fel enligt en massa ledarskapsutvecklingskonsulter och organisationseffektiviseringsskurser i intensive leadership.
Apropå absolut ingenting alls, så läser jag att 13 personer sägs upp från UKK, bland annat samtliga tekniker. ALLA får gå. Facket rasar. Man nollställer den tekniska kompetensen i ett av landets mest tekniktunga konserthus. Verksamheten står i princip stilla. Och man kan bara ana den störtflod av skattemedel som forsar ut ur huset. Skyfallet över Gävle framstår troligen som ett fågelbad i jämförelse.
Varför jag nu kom att tänka på det just i det här resonemanget.