"Idag ska du få träna på att läsa skyltar", säger min lärare Ibbe.
Hittills har jag inte behövt skänka navigering en tanke. Att titta på en skylt låter dock som en överkomlig uppgift.
Lektionen börjar bra. Rakt fram på Tycho Hedéns väg, följt av en vänstergir i rondellen till Gamla Uppsalagatan. Och det är då det händer.
Ibbe säger strax efter vi kört ut från rondellen att jag ska åka mot Svartbäcken. Jag får för mig att jag hittar dit. I korsningen vid moskén börjar jag därför svänga vänsterut, vilket alltså inte är vägen till Svartbäcken.
"Vad gör du?", utbrister Ibbe.
Jag inser snabbt min tabbe, och kastar bilen tillbaka högerut.
Som krishantering betraktat är det ett uselt beslut. Desto bättre fungerade det som självförtroendekrossare.
"Släpp det", säger Ibbe.
Men det är redan för sent. Allt jag byggt upp över flera veckors intensivkurs är som bortblåst. Härdsmältan i korsningen var allt som krävdes för att tappa tron på att jag vet hur man kör bil.
Där och då försöker jag tänka att det åtminstone inte kan bli värre. Det visade sig vara en felaktig analys.
Strax efter min potentiellt fatala tavla i korsningen kommer vi till ett flervägsstopp. Det finns vissa problem med det. Ett är att jag inte vet vad ett flervägsstopp är.
Jag ser i alla fall den första stoppliktsskylten och stannar. Hittills ingen skada skedd. Haveriet inleds i stället när jag ska svänga vänster. Som den riskminimerande och laglydiga bilförare som jag försöker vara lämnar jag företräde enligt högerregeln. Det skulle jag inte gjort, för tydligen innebär ett flervägsstopp att det är stopplikt precis överallt.
"Vad gör du?", frågar Ibbe ännu en gång.
En chans till revansch uppstår när vi åker på en landsväg i riktning mot Läby. På vägen tillbaka mot Uppsala ska vi upp på landsvägen igen. Stoppliktsskylten ser jag på en mils avstånd.
"1001...1002...1003", räknar jag i huvudet och börjar gasa ut.
Ibbe ställer sig på bromspedalen som finns på passagerarsidan på körskolans bil, och ställer sin numera välbekanta fråga för tredje gången:
"Vad gör du?"
Mitt fokus måste ha varit på huvudräkningen, för tydligen hade jag inte stannat bilen.
Till slut kommer vi helskinnade tillbaka till trafikskolan. Termometern visar 16 grader, men svetten rinner.
På väg till bussen kollar jag min kalender. Teoriprov inbokat om en vecka, och uppkörning veckan därpå.
Här och nu tvivlar jag på om jag ens kan starta en bil.