Förutom krig i Ukraina, skjutningar på gatorna, våldsamma covid-utbrott i Kina, diverse krigshärdar, svälthärdar och sjukdomshärdar, ett veritabelt skitväder, våldsam inflation, prisökningar på drivmedel och ägg och smör, häftiga räntehöjningar, samt elräkningar som får Thore Skogmans tiotusen röda rosor att framstå som en futtig siffra jämfört med krontalet på fakturan från elbolaget, så har 2023 börjat relativt bra.
Bland annat har jag återigen fått svart på vitt att jag är absolut unik. Jag är i Sverige helt enkelt en på tio miljoner. Detta bevisades när musikströmningsjätten Spotify kom med sin lista som berättade för var och en av sina användare vilka låtar man har lyssnat mest på under år 2022.
Det var mycket bra musik på min lista. Queen. The Doobie Brothers. Earth, Wind & Fire. (Ja, ja ja, jag är 60-talist.) Men absolut inte en enda människa i hela landet hade samma låt som jag överst, som den överlägset mest lyssnade låten av dom alla. Jag svär. Där tronade i ensamt majestät nämligen:
”The Purjolök Song” av Povel Ramel.
Den som nu försöker hävda att ni också hade den högst på er lista ljuger. Det är bara, bara, bara jag. Och skälet att den tronade högst upp på listan är inte att den är bra (vilket den förvisso är), det beror på att jag skulle sjunga den vid ett event där Povels 100-årsdag skulle firas. Och därför har jag spelat den typ sjuttioelva gånger för att lära mej stumpen utantill. Men det vet ju inte Spotify. Så jag kan inte låta bli att undra vad algoritmerna tror om en. Dom tror väl alltid att det man konsumerar på nätet, och som alltså lämnar små fotspår i den digitala snön, är sådant man gillar och därför vill ha mer av.
I min bransch händer det till exempel rätt ofta att jag letar billiga kostymer och rekvisita till föreställningar jag skapar. Och därför ser algoritmerna till att mitt annonsflöde alltid är fyllt av pirathattar och bastkjolar och lösnäsor. Utöver detta är jag 5-barnsfar varför mycket digitalt handlar om försäljning av kakor och hemstöpta ljus och salamikorvar till klassresor, varför jag förstås ser kokosbollar och vitlökssalami vart jag än vandrar på nätet.
Så algoritmerna måste ju tro att jag är en särling av värsta slag. En man som vandrar runt i pirathatt och bastkjol, äter kokosbollar och salami, samt sjunger Povel Ramels The Purjolök Song dagar i ända.
Och det värsta är ju att det typ stämmer…