Klockan är några minuter i 10 och jag sitter med fingret på datormusen och klickar gång på gång på symbolen för att uppdatera webbsidan. Denna dag släpps platserna till simskolan, och av erfarenhet vet jag att man måste hänga på låset för att få plats.
En minut i 10 dyker anmälningslänken upp på skärmen. Snabbt klickar jag mig vidare för att välja rätt grupp och tid. När jag ska klicka till nästa steg för att betala möts jag av ett meddelande att bokningsservern är överbelastad och inte kan ta emot fler användare. Paniken stiger och jag öppnar en ny flik i webbläsaren och börjar om. Men nu går det inte att komma vidare på startsidan heller. Jag hoppar tillbaka till den ursprungliga fliken i webbläsaren och väntar spänt. Efter några minuter släpper det på sajten och jag kan andas ut. Klockan 10.04 får jag en bekräftelse att min yngsta dotter har fått plats i en simskolegrupp även denna höst.
Jag går tillbaka till startsidan och kan konstatera att det inte är någon idé att ens försöka få en plats för hennes två år äldre storebror. Alla simskolegrupper är fulla.
Liksom många andra föräldrar har jag insett att de få simhallsbesöken i skolan inte på långa vägar räcker till för att barnen ska lära sig simma. Resultatet är en stress som visar på absurditeten i situationen. De som har yrken där man inte kan gå ifrån en exakt tid en vardagsförmiddag är det helt omöjligt att ens försöka få in sitt barn i en simskolegrupp. För familjer med knappa marginaler blir simskoleavgiften också en tung belastning.
Så här var det inte när jag själv växte upp. Då gick vi till simhallen med skolan någon gång per vecka, från lågstadiet ända upp i högstadiet. Det var i skolan alla barn lärde sig simma då. De som kommit längst hann ta guldmagistern på vägen.
Sedan dess har kunskapskraven för simning ökat i skolan medan tiden som skolan lägger på simundervisning har minskat. Bortsett från några pliktskyldiga besök i förskoleklassen har det varit ett uppsamlingsheat i årskurs fem när idrottsläraren kontrollerar kunskaperna inför årskurs 6, då alla elever måste kunna simma för att få ett godkänt betyg i idrott.
Som förälder undrar man om grundskoleledningen kallt räknar med att föräldrarna ska sköta detta eller om de tror att barnen är autodidakta på simning. I slutänden är det naturligtvis en resursfråga. Men hur har det kunnat bli så här?