Jag börjar bli gubbe. I mitt inre är jag 26 år, men verkligheten biter mej i nacken med sina sylvassa, faktabaserade tänder och får mej att inse hur det ligger till. Och det handlar inte så mycket om åldern. Det är det gubbiga beteendet jag allt oftare noterar hos mej själv. Jag kan idag ge nio konkreta exempel.
- Jag gör gubbstön. Alltså dom läten som helt automatiskt ljuder från mej när jag gör milt ansträngande saker som att resa mej ur fåtöljen eller böja mej ända ner till hundskålen.
- Jag börjar bli gubbsur. Jag irriterar mej över saker som inte är irriterande. Som att jag inte förstår mej på fjärrkontrollen till teven. Eller att barnen inte ställer undan skorna i hallen. Eller att folk inte blinkar när dom kör bil. Eller att man inte får ha sin mobilladdare ifred. Eller att ungdomarna saknar hyfs.
- Jag är rynkig. Och ful.
- Jag börjar irritera mej på nutida påklistrad politisk korrekthet. Jag suckar exempelvis högljutt varje gång jag korsar Kungsgatan och en fjompig röst vid grön gubbe säger ”Välkommen att gå över, precis som du är.” Sicket jävla trams!
- Jag irriterar mej över ungdomarnas musiksmak. Och mediekonsumtion. Det här rappandet och detta eviga Epa-dunk, vad är det för skräp?
- Jag har dubbla blodtrycksmediciner.
- Jag får åkommor av otroligt gubbiga slag. Tennisarmbåge. Skurgummeknä. Lipom. (Fettknölar på kroppen.) Samt högt blodtryck.
- Jag använder allt oftare versaler när jag skriver. Vilket förstås tyder på att jag skriker och är arg. ”DET ÄR MAT!” är inget vänligt sätt att inbjuda till familjemiddagen. (Jag vet detta eftersom min gamla mor under ett helt år enbart kunde använda versalerna på sin mobil. Då kändes det som om hon hela tiden vrålade åt mej i sina sms: HUR MÅR NI? DET REGNAR I SOLLEFTEÅ IDAG. NU HAR JAG LÖST DUBBELKRYSSET I DAGENS DN! Oavsett vad hon skrev så kändes det som om hon skrek för full hals.)
- Jag skriver kåserier om gubbighet. Sjukt gubbigt.
Inget av ovanstående är särskilt trevligt, roligt, angenämt, sexigt, sunt, klokt och vettigt. Så gubbar, vi måste rycka upp oss! Livet är för kort för att gå omkring och sura över folk som beter sej illa i trafiken eller gå runt och förfasas över ungdomarnas (förvisso usla) musiksmak.
När tredje ljus strålar
Är gubben lite less
och tjurar surt och vrålar
I SINA SMS!
Men tiden ingen lurar,
förloppet ingen rubbar.
Vad hjälper att du tjurar?
Var glad – för sjutton gubbar!