Den 15:e februari 2019 fick vi på Gränbyskolan äran att ta emot den trettionde kuben i Raoul Wallenberg Academys Kubprogrammet. ”Rätten till mänskliga rättigheter” var vårt tema. Äntligen kunde vi börja arbeta med den! Kort efter att kuben ställdes på skolgården under en invigningsceremoni så gick vi på sportlov.
När vi kom tillbaka på måndagen så möttes vi av en tråkig nyhet, det hade varit inbrott i idrottslokalen. Några personer hade brutit sig in under sportlovet och förstört det som gick att förstöra. Förråden var helt upp och ned, dörrar var sönder, skolans helt nya högtalare var stulna och idrottslärarens arbetsrum var helt förstört och dessutom urinerat i.
Samma vecka, på tisdagskvällen tog sig någon sin tid att elda upp våra vepor på kuben.
”Rätten till mänskliga rättigheter” stod det med fet text på dem. Uppeldade. Borta. Nu stod vår kub där ensam ute på skolgården, naken. Bara en svart container för blotta ögat.
Vår skola, vi elever och lärare fick ta konsekvenserna för det som hände. Ingen annan ville stå till svars för det som hade gjorts. Nya vepor skulle kosta oss 6000 kronor. Pengar som skolan ekonomiskt inte hade möjlighet att betala, då det räknats med andra inköp till eleverna. Vi kunde inte få det som de tagit ifrån oss tillbaka, och så är det ibland.
Det enda vi kunde göra var att göra det bästa av situationen och det gjorde vi. Vi valde att ställa oss med raka ryggar och göra det som krävdes för att vara likvärdiga med de andra 29 skolorna i projektet, för det förtjänar vi att vara.
Vi satte igång och gjorde nya, egna vepor.
Det krävdes mer arbete från vår sida, men det var vi redo att ge. Vi är större än dem som kissade ner våra lokaler och eldade upp vårt projekt. Att göra nya vepor blev en rolig del i projektet där vi kom närmare varandra och växte oss starkare –tillsammans.