Vi har nu en längre tid levat med en kronisk brist på sjuksköterskor vid landets sjukhus, vilket orsakar svåra problem i vården på akutsjukhusen. Sköterskor säger upp sig och slutar på löpande band, och situationen förvärras ständigt. Det egendomliga är att ingen tycks fråga sig vart alla sjuksköterskorna tagit vägen.
Varför finns inte tillgängliga, allmänt kända och framför allt omdebatterade siffror som kan ligga till grund för åtgärder? Hela tiden sägs att om landstingen bara kan ”förbättra arbetsförhållandena”, ge bättre möjligheter till fortbildning och förbättra ledningsfunktionerna så ska sköterskorna låta sig rekryteras och stanna. Men var finns de? Och varför bytte de jobb?
Kan det möjligen vara så att om det finns ett utbud av sköterskejobb med mottagningsarbete dagtid, utan kvälls- och helgarbete, med mindre stress, mindre tungt ansvar för svårt sjuka patienter och framför allt flera tusen kronor mer per månad i lön, så väljer många dessa jobb, även om akutsjukhuset med sin specialisering kan erbjuda mer av utmaningar och utveckling?
Och var finns sådana jobb? I den privatiserade öppenvården, är det korta svaret. Är det det som är anledningen att vi inte har siffror och ingen debatt? I den allmänna privatiseringentusiasmen verkar ingen vilja diskutera denna mycket sannolika effekt.
Var finns forskarna? Vad gör landstingen för att få fram data? Anar inte politikerna att de skapat den nuvarande situationen genom vårdval och privatiseringar och de inte kan bygga på fromma förhoppningar om idealitet och fördjupningsönskan om det är betydligt bättre lön och bättre arbetstider som konkurrerar.
Eller har jag fel? Har alla de sköterskor som slutat på akutsjukhusen bytt karriär helt och hållet, slutat arbeta, gått till industrin eller blivit entreprenörer?