Jag är en ivrig motionscyklist, och brukar tillbringa timmar cyklande runt Uppsala på för det mesta små landsvägar, och ibland lite större vägar. Vi brukar ofta träna i grupp och försöker hjälpa varandra att hålla utkik efter hål i vägen och andra problem. Hastigheterna varierar men ligger ofta någonstans mellan 25 och 40 km/t.
Dock finns det tendenser som oroar. På den första träningsrundan vi gjorde i grupp, längs med väg 290, blev vi omkörda av en bil i 90 km/t. Problemet var bara att bilen passerade med endast 40 cm marginal till min armbåge, trots att hela vägbanan var fri. Det hade räckt med en liten vingling, så hade döden kommit fort.
Lösningen på ovanstående problem, är att köra två led, då måste bilisten ut, eller anpassa farten och det ger oss tid att trycka ihop oss, gå in på ett led för att ge utrymme för en säker passage.
En annan incident inträffade när vi mötte en bilist norr om Bälinge, en typisk ”hantverkarbil”, grå pickup, som gick två meter över på fel sida, för att försöka köra på oss. En av oss var centimeter från diket, jag var 20 cm från att frontalkrocka med bilen.
Så snälla bilist, vi försöker samarbeta med er, och samtidigt skapa en trygg atmosfär för oss själva. Vi förstår att du tycker det är jobbigt med oss i vägen. Och om du tutar och är arg, så får vi tåla det. Börja dock inte, som en del, försöka preja oss av vägen genom att köra så nära som möjligt.
Låt oss respektera varandra. Och ser du andra som beter sig som självutnämnd polis eller bödel i trafiken, tveka inte att anmäla det.
Det finns inga rättigheter i trafiken, bara skyldigheter.