Bilar som kommer uppfarande ur parkeringsgarage, leveranstransporter till företag av alla slag, byggtrafik, cyklister i allt annat än gåfart liksom bilister (återkommande och överraskande hastighetskontroller borde vara lönsamma för Trafikverket) liksom avsaknaden av trottoarer skapar en osäkerhet. Och snart är det dags för kryssande mellan bord och stolar och cykelställ.
Jag trycker mig intill husväggarna och säger: Harry! Tänk nu inte på något annat än hur du ska ta dig till Svava (tack för de nya vackra sofforna vid posten) UNT eller Handelsbanken utan att bli skadad. Lyckligtvis bor jag mitt emot Samariterhemmets vårdcentral. Direktor på Samariterhemmet Rolf Nordblom sa till mig att han under sin tid aldrig upplevt annat än att Dragarbrunnsgatan var uppgrävd för nya rör mm. Nu har jag sedan 2004, då jag återvände till mitt älskade Uppsala, upplevt samma sak och det verkar bli fortsatt stökande på gatan min ålder ut (nu 78 år) Vad gör jag då? Undviker Dragarbrunnsgatan givetvis så längt det är möjligt! Jag tar hellre Kungsgatan med sina breda trygga trottoarer. Jag bedömer den som varande varken miljöfarligare eller hälsofarligare än Dragarbrunnsgatan.