Som pensionär har jag med tillfredsställelse noterat att man kan åka till ett lägre pris på UL:s bussar med mera. För att, till allas glädje, förenkla och snabba på mitt biljettköpande, har jag därför fått mitt reskassakort inställt på rabatterade resor. Döm om min förvåning när jag häromdagen fick betala fullt pris (39 kronor).
Biljettläsaren visade rött, chauffören tryckte på några knappar för att köpet skulle gå igenom, vilket det gjorde till fullt pris. "Du skulle sagt att du är pensionär", menade chauffören, som gjorde en återbetalning, varefter jag kunde lösa en rabatterad biljett. Så jag undrar, varför luras man att göra inställningar som inte fungerar?
Nåväl, äntligen kunde jag och den tålmodiga kön bakom mig sätta sig ner och begrunda displayen som visar kommande hållplatser. Denna är en mysteriös uppfinning, som kräver en lång kognitiv och spatial tillvänjning. Det vill säga tankebearbetning och rumslig förståelse. Högst upp på skärmen står slutstationen, mycket bra, den är längst bort från den resande, och förutom i geografin, även längst bort från den resandes plats i farkosten. Sedan slutar logikens triumfer.
Strax under slutstationen står namnet på närmast kommande hållplats, och under denna, de två följande. Allra längst ner, står det med stora bokstäver stannar, när man tryckt på knappen och avser att stiga av på den hållplats som står näst högst upp på skärmen.
Detta är i högsta grad förbryllande, och jag emotser en förklaring av det pedagogiska tänkandet bakom konstruktionen. Och jag uppmanar alla pensionärer med reskassakort att med hög och klar röst käckt förkunna att man är senior och tålmodigt invänta en pappersbiljett. För annars är det inte så dumt att åka buss i Uppsala, och chaufförerna är trevliga och hjälpsamma.