I Upsala Nya tidning förs en debatt på insändarsidorna om Svensk Kärnbränslehantering AB:s (SKB) planer på att uppföra ett slutförvar för använt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken.
Naturskyddsföreningen i Uppsala län och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) ifrågasätter säkerheten för slutförvaret och SKB:s säkerhetsanalytiker och forskningschef bemöter deras argument.
I den senaste insändaren skriver Naturskyddsföreningen och MKG att Strålsäkerhetsmyndigheten ”har tydliga våndor med hur de kvarvarande osäkerheterna ska hanteras. Myndigheten säger att de kan ta tag i dem efter att regeringen eventuellt ger sitt tillstånd. SSM vill alltså kringgå den demokratiska domstols- och regeringsprövningen.”
Men ingenting skulle vara mer främmande för oss än att kringgå den demokratiska processen.
Vi är därför glada att Naturskyddsföreningen och MKG lyfter frågan, så att vi får tillfälle att förklara vårt arbete.
SKB ansökte i mars 2011 om att få uppföra en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun och en slutförvarsanläggning för det inkapslade bränslet i Forsmark i Östhammars kommun. Strålsäkerhetsmyndigheten granskar ansökan enligt kärntekniklagen och myndighetens föreskriftskrav. Parallellt granskar mark- och miljödomstolen en motsvarande ansökan utifrån miljöbalkens bestämmelser. Efter yttranden från myndigheterna är det regeringen som beslutar om tillstånd och tillåtlighet för den sökta verksamheten.
Strålsäkerhetsmyndigheten är dessutom remissinstans till mark- och miljödomstolen. I yttrande till domstolen i juni 2016 tillstyrkte myndigheten slutförvarssystemet som en tillåtlig verksamhet och fastslog även att SKB har förutsättningar att uppfylla strålsäkerhetskraven på ett slutförvar för använt kärnbränsle. Denna bedömning bygger på en flerårig granskningsinsats med stöd av både nationella och internationella oberoende experter. Omfattande kompletteringar har begärts av den sökande för att underbygga och säkerställa myndighetens bedömningar. Strålsäkerhetsmyndigheten har också inhämtat synpunkter genom ett brett remissförfarande.
Alla underlag i form av tekniska konsultrapporter, kompletteringar, remissvar och granskningsrapporter är tillgängliga via myndigheten.
Att SKB har förutsättningar att uppfylla myndighetens krav i detta skede innebär inte att alla frågor kring SKB:s metod behöver, eller kan, vara lösta. En förutsättning för att vi ska tillstyrka SKB:s ansökan är att vi är övertygade om att det finns förutsättningar för SKB att uppfylla kraven på ett slutförvar och att de kan hantera de osäkerheter som återstår. Om regeringen beviljar SKBs ansökan följer en fortsatt process över flera år där Strålsäkerhetsmyndigheten ska granska och godkänna varje steg i utvecklingen av slutförvarsanläggningen, från konstruktion och uppförande till idrifttagande.
Att hävda att SSM ”vill kringgå den demokratiska processen” är mot denna bakgrund både olyckligt och felaktigt. Strålsäkerhetsmyndigheten vill understryka att myndigheten följer en väl etablerad prövningsprocess för denna typ av komplicerade anläggningar. Processen följer internationell praxis.