NATURDEBATT. Det är dags att nyansera vargfrågan så att den handlar om verkligheten och inte den skräckbild av vargen som dess motståndare målar upp. Motståndarnas argument är i huvudsak fyra:
1) Det går inte att ha tamdjur där vargar finns, för de dödar allt i sin väg.
2) Det är livsfarligt att gå ut i naturen om det finns varg i närheten.
3) Vargen dödar så mycket villebråd att om den får breda ut sig kommer vargen till slut att svälta ihjäl i brist på bytesdjur.
4) Vargen dödar många tamhundar.
Verkligheten är lite annorlunda. Så här ligger det till, punkt för punkt:
1) De flesta angrepp där några får har blivit dödade i en fårhage har utförts av jakthundar. Vargen dödar enbart det den behöver för att äta. Den slösar inte energi på onödig jakt.
2) Ingen människa har blivit angripen av varg i Sverige i modern tid. (Däremot skjuter jägarna flera människor varje år.)
3) I Sverige skjuts det varje år 100 000 älgar och 200 000 rådjur, plus diverse andra villebråd. Det som 200 vargar dödar i sammanhanget är försumbart.
4) Hunden är faktiskt en slags tam varg, rent genetiskt. Av den orsaken dödar vargen jakthunden som kommer in på ett vargrevir. Den är ju inkräktare som vilken annan varg som helst.
Jag har haft varg på min fastighet flera gånger. Inget av mina djur har blivit angripna. Varken katter, höns eller kaniner. Däremot har lösspringande jakthundar ställt till oreda vid flera tillfällen. För att uppnå en god viltvård skulle vi behöva tiodubbla vargstammen. Och halvera jägarkåren.
Vargen tar i första hand klena, svaga och sjuka djur. Jägaren skjuter de finaste djuren för sina troféer. Vargen behöver mat. Jägaren dödar mest sitt nöjes skull. Jägaren säger att det är en naturupplevelse att jaga. Gå ut i skogen med en kamera i stället och njut av naturens djur!
Gösta Johnsson
Enköping