Det pratas om vårdgaranti och valfrihet, men hur ser verkligheten egentligen ut för oss patienter. Jag stod i kö för en ryggoperation på ortopeden vid Akademiska sjukhuset Uppsala. Jag fick remiss i oktober 2010. Efter röntgen och läkarbesök bestämdes det i januari 2011 att jag skulle opereras och jag sattes då upp i operationskön. En kö som är oändligt lång. I slutet av augusti fick jag besked av vårdkoordinator att det troligen inte blir någon operation i år för mig.
De styrande politikerna talar om valfrihet och vårdgaranti. Men det är bara politiska slagord, det är inget som fungerar i verkligheten. Jag har valt Akademiska Sjukhuset i första hand och Stockholms Spine Center som vårdgarantialternativ. Men det vårdavtal som Akademiska hade med Stockholm Spine Center för 2011 var så lågt att pengarna var slut i våras. Sedan har det inte gått att remittera dit.
Robin Kronvall (M), förste vice ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Uppsala läns landsting, skriver i en debattartikel i UNT 14 oktober, att det nu genomförs en ökad valfrihet inom den specialiserade vården. Jag menar att ökad valfrihet inte kortar köerna, om man inte har ett vårdavtal vars pengar räcker året ut.
Vårdgivarna i landsting och regioner uppger aktuella väntetider för ländryggrads operation. Av de 24 som har uppdaterat är det tolv vårdgivare som har längre vänteläge än 13 veckor. Så blir det när politikerna i flera år har prioriterat stora skattesänkningar i stället för rimliga väntetider i vården.Hälso- och sjukvårdsstyrelsen måste ju lägga en budget till Akademiska som står i proportion till verkligheten. Det bedrivs en god vård vid Akademiska sjukhuset, men vad hjälper det oss patienter om den inte är tillgänglig?
Tillgängligheten till Akademiska måste förbättras, nuvarande situation är inte värdigt ett universitetssjukhus. Eftersom operationskapaciteten på Akademiska är starkt begränsad måste man också skriva vårdavtal med Stockholms Spine Center, som räcker under hela året.
Tage Nilsson
Uppsala