Den som använder våld har självfallet en avsikt med det: att stoppa någon annans avsikter, att skaffa kontroll över en situation, att återgälda en oförrätt, att vinna fördelar, att tillfredsställa egna behov eller något annat. Att dessutom använda vapen eller andra föremål kan förstärka denna känsla av att kunna uträtta något, så att man känner sig säker eller rentav odödlig. Det är man inte.
Våld föder våld. Våld tenderar att eskalera om det inte stoppas. Våld har omfattande effekter inte bara på den utsatta parten, utan även på utövaren, liksom på våldets alla vittnen.
Det måste därför finnas platser i samhället där motsatsen till våld odlas. I stället för ”Våld är det enda jag kan” måste förövaren få tillfälle att uttrycka ”Jag vill inte ha det så här längre”. I stället för ”Jag gav henne vad hon var värd” måste det finnas någon som är beredd att lyssna till ”Jag är rädd för att det blir värre nästa gång”.
Finns det en plats för att ta emot yttranden som ”Jag vill inte sluta som mördare”, kan alternativen till våld ta form.