Väckelsemöte i kyrkan
KRÖNIKA. Mitt första minne av Uppsala är en Expressenartikel från 80-talet där en bild visar ett enmotorigt flygplan på en landningsbana någonstans i södra Sverige, ovanför rubriken: "Här ska han fly".
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det tänker jag på under en stunds lyssnande på reklamradiostationen Lugna favoriter och undrar vem fan som orkar med timme efter timme av stationens kärleksballader upphöjda till blodigt allvar varvat med reklam för Proffice och någon lokal bilhandlare.
- Och nu, en kär vän och lyssnarfavorit här i Lugna favoriter, Phil Collins, och ta hand om er, säger programledaren Malin Berghagen.
Det är länge obegripligt men undan för undan, inte utan obehag, märker jag att alla lugna favoriter fyller min själ med en bedövande, närmast frikyrklig känsla av alltings godhet.
Amy Diamonds It can only get better, Marie Lindbergs Trying to recall och Snow Patrol lindar in hjärtat och gör programmet till ett reklamfinansierat lovsångsmöte där radioanpassade kärlekspsalmer varvas med att lyssnare då och då släpps in och stärker min tro med vittnesbörd om vad Lugna favoriter gjort för deras liv.
- Lugna favoriter fyller mig med kärlek, förklarar Ulrika från Bollnäs saligt för tusentals trogna lyssnare i Sveriges tredje största kommersiella radionätverk.
- Det är så mycket kärlek i Lugna favoriter, vittnar Ulf från Stockholm.
- Och nu, Martin Stenmarck med Nästa dans meddelar Malin Berghagen.
Kärlek? Marie Lindberg? Vad är det här? Jag vaknar upp, förvirrad, obehaglig till mods och hoppas att Lugna favoriter kan förklaras med det här sekulariserade landets behov av till och med inbillad omtanke. Medellyssnaren hör på Lugna favoriter i 1 timme och 40 minuter varje dag, som en längre gudstjänst.
När jag i ren desperation flyr Lugna favoriters väckelsemöte passerar jag Rix FM. Där har Gert Fylking tappat all kontakt med högre värden och spelar bingo med lyssnarna om när hans fru ska föda parets första gemensamma barn.
Tanken lugnar mig att reklamradion trots allt har sin egen balansgång där Malin Berghagen och Gert Fylking tillsammans skapar någon slags egendomlig jämvikt på den kommersiella radions frekvensband.
För övrigt, angående reggaefestivalen, kan alla som har en pop eller rockskiva där artisterna inte är påverkade av droger räcka upp en hand.
Förlåt. Mitt fel. Vi tar det en gång till.
Alla som har en bra pop eller rockskiva där artisterna inte är påverkade av droger räcker upp en hand.>