”Genom bland annat kundundersökningar, kontroller av fordon och uppföljning av förseningar vill vi höja kvaliteten på färdtjänsten. Dessutom kommer vi att satsa på samåkning i stället för enskild åkning. Detta bidrar till en bättre miljö och priser i nivå med kollektivtrafiken”.
Det låter ju betryggande att man gör det här för att förbättra miljön och för att göra det enklare och säkrare för sjuka och gamlingar att resa. Det finns väl ingen anledning att gnälla över det? Eller gör det?
Min mamma var i 80-årsåldern och hade färdtjänst när motsvarande ”förbättring” genomfördes i Norrköping. Efter ett antal närmast parodiska rundresor tillsammans med andra olyckskamrater och deras rollatorer och rullstolar insåg hon att det var omöjligt att använda färdtjänsten.
Resor som tidigare tagit runt tio minuter kunde nu ta allt mellan tio minuter och två timmar. Att ta färdtjänst när man hade en tid att passa, till exempel en läkartid, ett föreningsmöte, en konsert eller dylikt var helt uteslutet.
Mamma slutade med färdtjänsten (hon hade inte råd med ensamresor) och detsamma gjorde ett mycket stort antal andra pensionärer i staden. Det var med andra ord inte så konstigt att Norrköpings kommun stolt kunde peka på betydligt lägre kostnader för färdtjänsten under de kommande åren.
Jag tycker att det här är ett uselt sätt att spara pengar på. För det är ju vad det primärt handlar om, eller hur? De andra skälen som anförs är tillkomna för att försöka dölja det verkliga syftet. Det är till exempel inte givet att fem bilar som kör tio minuter sammanlagt drar mer bensin än en bil som irrar runt i två timmar.
De ansvariga politiker och tjänstemän som genomfört förändringen borde vara tvungna att samåka i en taxi när de ska till jobb, sammanträden och andra aktiviteter, så att de själva får pröva på systemet. Då kanske det kan bli en ändring.