Sverige ligger långt efter många andra länder när det gäller att minska utsläpp från fordon och förebygga olyckor. I synnerhet Uppsala, där en överetablering av trafiksignaler, övergångsställen och vägbulor, liksom dålig trafikplanering gör att människors hälsa påverkas negativt.
Under accelerationssträckan från stillastående till 50 km/tim förbrukas upp till 10 gånger mer bränsle, än då man kör samma sträcka med konstant hastighet. Eftersom förbränningen är sämre vid acceleration än vid jämn fart blir utsläppen av miljöfarliga ämnen högre under denna tid, upp till 40 procent.
Som jämförelse: genom synkronisering av trafikljus på en genomfartsgata blir besparingen upp till 20 procent mindre utsläpp.
Trafikverket, NTF, politiker och lokala trafikplanerare använder sig inte av den massiva forskning i ämnet vid bland annat University of California.
En missuppfattning är att trafiksignaler, under alla omständigheter förebygger olyckor. Obefogade signaler kan tvärtom öka olyckorna. Vägbulor ökar slitage på fordon och väghållningsredskap, höjer bullernivån och ökar utsläppen.
All onödig trafikstyrning, liksom för lågt satta fartgränser ignoreras av många och får därför en motsatt effekt. I USA finns strikta riktlinjer för trafikstyrning som godkänts av alla delstater, just för att komma tillrätta med miljöproblemen.
Uppsalas miljöproblem beror till väldigt stor del på dålig trafikplanering och påverkan av den allmänna opinionen, som inte vet bättre.