Tintins bristande personlighet
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots att han "bara" är en seriefigur har Tintin kommit att upptas i barn- och ungdomslitteraturens panteon. Men egentligen är Tintin till för alla åldrar. Det finns gott om blinkningar till de vuxna läsarna. Han är en gestalt som alla känner till och nästan alla tycker om. Paradoxalt nog kan Tintins älskvärdhet, tror jag, tillskrivas hans brist på personlighet. Han är ett oskrivet blad på vilket vem som helst, oavsett ålder, kan skriva sin egen signatur.
Det enda som kan bli irriterande för en vuxen läsare är den löjliga tofsen. Jag vänjer mig aldrig vid den. Steven Spielberg och Peter Jackson (Sagan om ringen) håller på och gör film av Tintin. Premiären är planerad till 2010. Hoppas man får slippa tofsen!
Men Tintinfiguren är inte Hergévärldens absoluta medelpunkt. Jag har med åren mer och mer kommit att upptäcka bifigurerna, som till exempel de återkommande fakirerna och professorsoriginalen.
Fakiren Ragdalam i "De sju kristallkronorna" flimrar förbi i några rutor men lämnar ett bestående intryck. Vem är denne crossover mellan hinduisk yogi och varietéartist på en scen i Belgien? Lika gåtfull är hans assistent, sierskan madam Yamilah. Hon är indiska men bär ett arabiskt namn som betyder skönhet; jamila, den sköna, av jamal, skönhet.
I "Faraos cigarrer" förekommer en ond och namnlös fakir med rullande hypnotiska ögon. Han är ett benrangel och enbart iklädd ett höftskynke. Hans motsats, en god fakir, en viss Cipacalouvishni, dyker upp i uppföljaren "Blå Lotus". Han har mycket känslig hud som inte tål en soffkuddes mjuka beröring. Det krävs en spikmatta för att han ska sitta bekvämt.
Professorerna i Tintin är en hel vetenskap. Den lomhörde Kalkyl känner alla till och han behöver ingen närmare presentation. Vi kan istället ta en titt på Filemon Syklon, komplett 1800-tals original med cylinderhatt, binokler och redingot. Till skillnad från Kalkyl, som har dålig hörsel, lider han av dålig syn. Filemon är besatt av att finna farao Kih-Oskhs grav, men på vägen förgiftas han av den onde fakiren och förvandlas till lallande fåne.
Och det finns många, många fler. Sommaren är kort, men kanske kan den som likt undertecknad inte har råd att åka på semester, ägna en dag eller två åt att utforska alla de märkliga bifigurer som cirkulerar kring Tintin.
De är också mer personliga (skrivna blad) och faller inte var och en i smaken. Men alla har de en fördel gemensamt: de saknar tofs.