Aspergers syndrom Att leva med asperger och adhd och att acceptera det, är att ”begränsa” stimulans och aktivitet. Jag kan inte leva som ni andra: Jobb åtta timmar om dagen, sju timmar sömn, upp med småbarn, fixa, lämna på dagis, förbereda handling, hämta och lämna på dagis, vara aktiv på jobbet, laga mat, uppfostra, köra bil fram och tillbaka ... och koncentrera mig på alla olika situationer som en dag för med sig.
Visst har jag prövat att vara som alla andra i en stark önskan att vara som ni, ”normal”, men eftersom mina sinnen är överaktiva och dubbelt så känsliga som era sinnen, kan jag inte köra på så hårt med mig själv.
Jag är tvungen att begränsa mina aktiviteter så att jag ska orka mitt liv. Så att jag inte blir utmattad. Och viktigast för mig, att vara en välmående glad, pigg mamma.
Har man autism blir man trött av sociala sammanhang. Sinnena arbetar för fullt och hjärnan försöker allt för att förstå vad folk menar. Kroppspråk, skämt, ironi, och otydlighet är ett problem. Men däremot är jag duktig på att se detaljer och småsaker som andra inte tänker på. Och jag är duktig på att känna av sinnesstämningar hos andra. Jag är väldigt rak och ärlig. Ordagrann och punktlig.
Det finns mycket jag ser som positivt hos mig även om det är mycket som stör mig och min funktion i livet och funktionen med andra människor.
Tack vare min så kallade adhd driver jag mig själv framåt, tar tag i saker, snabbar mig genom saker, stressar och gör för mycket, ibland så att aspergern checkar in och tar över.
När aspergern tar över mig måste jag ofta ha lugn och ro, mycket ensamhet och lugna aktiviteter för då blir jag lätt trött. Jag kan sova tolv timmar i sträck på natten och ta en tupplur på dagen också om behovet finns. Stort sömnbehov = trötthet.
För mig är den här världen svår att förstå då jag känner jag så annorlunda. Det är utmattande eller energikrävande att försöka förstå andra som inte tänker som mig. Vissa dagar funkar jag bra med full energi som vem som helst och andra dagar behöver jag återhämtning för mig själv. ”Jag behöver fly för att samla kraft”.
Tråkigt är att när jag försöker förmedla min asperger för omvärlden, blir ofta folk förskräckta och obekväma, som om jag är svår att prata med eller svår att vara med. Det är tråkigt för jag älskar att vara social och trevlig.
Mitt syfte med texten är att alla som ser detta skall veta att vi med asperger, i alla fall jag, inte vill att ni ska backa och låta oss vara. Förstår ni oss inte: Fråga då i stället: Vad menar du nu? Och svara sedan: ”Jaha tänker du så, så här tänker jag.”
Jag hoppas att vi kan lära oss mer om varandra så att vi inte glider ifrån varandra.För mer och mer kommer autism/asperger-diagnoser fram. Det är vanligare än vad man tror.
Jag lär mig varje dag något nytt som får mig att tänka om. Kan vi kanske lära oss av varandra. Backa inte för oss med funktionshinder. Lär känna oss! Kanske blir du chockad över hur bra vi faktiskt kan fungera i samhället med rätt bemötande.
Hoppas jag inte rörde till och fick det att låta som att ni är fel och jag är rätt. Så är det inte menat. Jag vill att folket ska veta mer om asperger och hur den kan ge sig till uttryck.
Malin Lindberg
Gimo