Till dans med ETA
KRÖNIKA. Baskien är ett av de skönaste hörnen i Europa. Gröna djupa dalar och svindlande bergspass, där den Rasande Roland stötte i hornet, och pilgrimer njöt av utsikten på vägen till Santiago de Compostela.
Ulrika Knutson är författare.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sent en kväll kom vi till kuststaden Mutrikú - det betyder Igelkottsberget - och tog in på ett enkelt hotell. I matsalen pågick en uppsluppen fest, en maskerad. Gästerna bar lösnäsor, folkdräkter och kaninöron. En kvinna var utklädd till mästercyklisten Induraín i blanka byxor och rosa ledartröja.
De spelade sprittande folkmusik, sjöng roliga sånger och dansade ringlekar. Långdansen kom förbi vårt bord, sträckte ut inbjudande händer och drog med oss i svängen. Det var väldigt skoj. Det pirrade i oss, i den där känslan av att ha skrapat en högvinst i turistens trisslotteri:
- Detta är geuint, något bortom de standardiserade dussinupplevelserna, något vi kan berätta om hemma!
Vi funderade på vad de utklädda firade, och enades om femtioårskalas. Gästerna var ju vanliga, levnadsglada medelåldringar. Så vi skålade och sjöng för födelsedagsbarnet, och till slut gick jag fram till honnörsbordet och frågade vad vi egentligen firade - och fick det glädjestrålande svaret att festföremålet just hade sluppit ut ur fängelset - efter fyra år! Så det kan knappast ha handlat om checkbedrägeri. Hennes man satt fortfarande inne, fick vi veta. På livstid...
Ja, vi hade varit med om något genuint. Vi hade haft en helkväll med ETA, samtidigt som bomberna visslade i grannskapet. Tre dagar tidigare hade ETA sprängt en bomb på en turistort, med många skadade, och skjutit en affärsman i San Sebastian, som vägrat ta emot "beskydd".
Det var en märklig erfarenhet. Inte odelat rolig.
Vår reselektyr den sommaren var DN-journalisten Nathan Shachars spanska essäer, "Den gåtfulla passionen". Där finns bland alla lysande kapitel, ett om Baskien och ETAs ideologiska historia, som är en riktig häxbrygd. Av överlägsna rasteorier, blodets renhet, främlingsförakt, fanatisk kristendom, lyckad språkpedagogik och leninism.
ETAs metoder sedan sjuttiotalet kan få gamla IRA att verka söndagsskola.
Av de 900 liv som det moderna ETA har på sitt samvete är en förkrossande majoritet basker, inte spanjorer. Många är rädda ännu. Ett förfluget ord hörs långt, och kan resultera i en liten bomb i brevlådan.
Allt detta bara som en påminnelse om att det öppna samhällets fiender inte alls bara gömmer sig i arabiska öknar, och kan isoleras där, utan lever och dansar och ler - i Europas vackraste dalar.