Läser Uppsalahems vd Mikael Rådegårds ”Tack och hej från mej” i bolagets skrift Hemlängtan.
Rådegård berättar om allt fint han åstadkommit och säger slutligen att han ”varit ute en del och pratat för att möta våra kunder i vardagen”.
Det vill han råda sin efterträdare Stefan att också göra. Det har nämligen varit en viktig del för honom för att förstå vad Uppsalahem betyder – och avslutar med att det alltid måste vara styrande att ”vi arbetar för människors hem”.
Jag hoppas Stefan gör som Rådegård säger att han ska göra och inte som han själv gjort. Som ”kunder” (eller egentligen ägare) har vi boende i det så kallade allergihuset upprepade gånger bett Rådegård om ett möte, men han har inte velat träffa oss.
De beslut som tagits om vårt hus har gått helt över våra huvuden.
Det verkar inte vara meningen att man ska prata med dem beslutet berör innan beslut tas, i det här fallet om att ta bort föreskrifter som är viktiga för allergiker. Inte heller var det populärt att tala med styrelseledamöter.
En enkät gjord av Astma- och allergiförbundet visade senare att majoriteten av husets hyresgäster var på allergikernas sida, något som inte heller gjorde intryck på ledningen trots att det var det de sagt sig tvivla på.
Kanske tänker man att tiden löser det ”problemet”, eftersom kön för allergiker tagits bort och nya hyresgäster flyttar in.
Jag missunnar inte någon människa tak över huvudet, men jag hoppas de får veta vilket hus de flyttar in i vare sig det kallas ”regler” eller något annat.
Så tack och hej då, Mikael – och välkommen Stefan!