Uppsala accelererar i samma riktning som Malmö och Göteborg. Stadens charm och karaktär byggs i snabb takt bort. Parker och andra ytor maximeras för boende, kontor och annat storstadsnyttigt. Förortsområden uppstår och gamla områden byggs ut.
Den här utvecklingen är inte bra för Uppsala och katastrofal för omgivande landsbygd, där service försvinner in till staden.
Butiker, företag och samhällservice centraliseras kontinuerligt. I kommunen finns ett antal små orter som en gång i tiden hade butik, mack, föreningsliv och skola. Ett antal orter har fortfarande kvar skola och runt denna ett föreningsliv, men flera skolor lever under nedläggningshot eller risk för omstrukturering.
I etablerade politiska kretsar i Uppsala finns någon form av entusiasm för att vara en storstad. En för mig oförståelig ambition, då såväl Uppsala stad som landsbygd skulle gynnas av att expansionen i kommunen sker på landsbygden – i kransorterna till att börja med. Ett ökat byggande där med efterföljande utveckling av infrastrukturen.
I nuläget verkar det som att politiker och tjänstemän befinner sig i ett system som drivs och expanderar av sig självt. En önskan är att förtroendevalda och tjänstemän stannar upp, funderar och kommer ihåg att det inte är det gargantuanska systemet ni arbetar för utan kommunens invånare.